Tvivel - Lars Winnerbäck

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet

Du lever för stunden, precis som jag

Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar

Men lyckan i grunden, precis som jag

Vi är som personifierade Nittiotal

I ett virrvarr av chanser och val

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer

Jag lever för kicken, precis som du

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Jag har frihet i blicken, precis som du

Här står livet i farstun, så nära inpå

Men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Och jag ser hur du tänker på nåt

Hur du längtar dig bort

Som en fågel i bur

En obehaglig distans

En konstig känsla nånstans

Det känns tomt — eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår

När du somnar om natten, precis som jag

Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset

Du lever för skratten, precis som jag

Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas

Vi proppar i oss och vi vaknar som as *

Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor

Dom hjälper mot ledan, precis som du

Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar

Och längtar till fredan, precis som du

Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?

Kan du känna hur det gnager i natt?

Det kallas tvivel…

Här står livet i farstun, så nära inpå

Men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel…

Eres libre y das todo por sentado, puedes reírte de la vida

Vives el momento, como yo

Son fideos y dinero prestado, tienes vetas grises

Pero la felicidad es básicamente, como yo

Somos como noventa personalizados

En un revoltijo de oportunidades y elecciones

Falta de rutinas, muchos malos hábitos, muchos planes kitsch.

Vivo para la patada, como tú

Me siento sin inspiración y triste por las demandas y el estrés.

Tengo libertad en mis ojos, igual que tú

Aquí está la vida en el vestíbulo, tan cerca

Pero es algo que roe de todos modos

Se llama duda, lo que molesta

Se llama un bulto en el estómago y un estado de ánimo extraño.

Y veo como piensas en algo

Cuanto anhelas alejarte

Como un pájaro en una jaula

Una distancia incómoda

Una extraña sensación en algún lugar

Se siente vacío, ¿verdad?

Como una abrasión que pica y punzante es el vacío que queda

Cuando te duermes por la noche, como yo

No tiene sentido buscar la intoxicación, a través del golpe y el ruido.

Vives para la risa, como yo

Somos como moscas en la mantequilla en la fiesta de otra persona

Nos llenamos y nos despertamos como *

Aquí yace la ansiedad y las cosas a la deriva, me regalo discos

Ayudan contra el aburrimiento, como tú

Tengo tiempo, tengo días libres, donde me siento y me quejo

Y anhela la paz, como tú

¿Puedes oír el sonido de tu risa perdida?

¿Puedes sentir cómo roe por la noche?

Se llama duda...

Aquí está la vida en el vestíbulo, tan cerca

Pero es algo que roe de todos modos

Se llama duda...