Vem som helst blues - Lars Winnerbäck

Jag kommer från en väg genom regnet

Där stensöta växer i kanten

Ser jag röken från tekniska verken

Är jag snart hemma igen

När solen sjunken bakom fabriken

Och duggregnet blåser i vinden

Kan jag minnas vem jag var en gång

Innan jag blev vem som helst

I dina ögon en gång

Från ett annat håll

Alla har en brokig historia

En eld man måste snudda vid kanten

Jag önskar att jag hade funnits där för dig

När du var ensam

Långt innan Stockholms kalkyler

När tid ännu fanns att förändras

Jag hamnar där ibland när det känns

Som att jag gått sönder

Låst i en cirkel

Rädd att göra fel

Rädslan har runnit genom åldrar och städer

Genom blodomlopp och märkliga gator

Tills jag blev vem som helst

En mörk, brusande fors

Tills jag blev vem som helst

Jag tänker på han jag tror hette Markus

Han som hade en V8 i bröstet

Jag minns när nån sa

Nu får du skylla dig själv, nu blir det 7−9

Han sa att den klassen är mongo

Sen såg vi nåt försvinna i Markus

Men vi andra hade ingen plats för nån som låter

Markus bara grät och grät

Och vi blev vilka som helst

Klockorna slog mellan dungar och tegel

Vi satt där och åt våra järpar

Och blev vilka som helst

Ensamma, tysta, undrande

Vilka som helst

Natten var så varm i augusti

Jag hade bara en sak i hågen

Jag var kär i din adress och ditt nummer

Jag var kär i dina krämer och t-shirts

Jag älskade stjärnorna

Som glittrade på himlen över tallarna

Att vi var två personer

Inte vilka som helst

Jag visste inte ens att dom känslorna fanns

Nu kräver jag att dom känns hela tiden

För vem som helst

Ge mig nånting mot rastlösheten

Vad som helst

Jag kommer från en tall och en åker

Jag har doftat som ett hygge i skogen

En gång hade jag ojämna tänder och en dagdröm

Vi satt en kväll på Stora Hotellet

Lasse Winnerbäck kom in genom dörren

Vi bjöd honom på vin

Och vi pratade en lång stund

Det var inget särskilt med honom

Han var som vem som helst

Vengo de un camino a través de la lluvia

Donde la piedra dulce crece en el borde

Veo el humo de los trabajos técnicos.

volveré a casa pronto

Cuando el sol se puso detrás de la fábrica

Y la llovizna sopla en el viento

¿Puedo recordar quién fui una vez?

Antes de convertirme en alguien

En tus ojos una vez

Desde otra dirección

Todo el mundo tiene una historia variopinta.

Un fuego que tienes que tocar en el borde

Ojalá hubiera estado ahí para ti

cuando estabas solo

Mucho antes de los cálculos de Estocolmo

Cuando el tiempo aún tenía que cambiar

Termino allí a veces cuando se siente bien

como si me rompiera

Encerrado en un círculo

Miedo a cometer errores

El miedo ha corrido a través de las edades y las ciudades

A través del torrente sanguíneo y calles extrañas

Hasta que me convertí en alguien

Un rápido oscuro y rugiente

Hasta que me convertí en alguien

Estoy pensando en el hombre que creo que se llamaba Markus.

El que tenia un V8 en el pecho

Recuerdo cuando alguien dijo

Ahora te tienes que culpar a ti mismo, ahora será 7-9

Dijo que la clase es mongo

Entonces vimos desaparecer algo en Markus.

Pero el resto de nosotros no teníamos lugar para que nadie sonara

Markus solo lloró y lloró

Y nos convertimos en cualquiera

Las campanas sonaron entre arboledas y ladrillos

Nos sentamos allí y comimos nuestras jerpas.

Y se convirtió en cualquier

Solitario, tranquilo, preguntándose

Cualquiera

La noche era tan calurosa en agosto

Solo tenía una cosa en mente

Yo estaba enamorado de tu dirección y tu número

Me enamoré de tus cremas y camisetas

me encantaron las estrellas

Que brillaba en el cielo sobre los pinos

que éramos dos personas

no cualquiera

Ni siquiera sabía que existían esos sentimientos.

Ahora exijo que se sientan todo el tiempo

Para cualquiera

Dame algo contra la inquietud

Cualquier cosa

vengo de un pino y de un campo

He olido como un claro en el bosque

Una vez tuve dientes irregulares y un sueño

Nos sentamos una noche en Stora Hotellet

Lasse Winnerbäck entró por la puerta

Le ofrecimos vino

Y hablamos durante mucho tiempo.

No había nada especial en él.

el era como cualquiera