Höst på min planet - Lars Winnerbäck

Jag kanske borde åka utomlands

Du säger att jag borde se mig kring

Men jag har inte tid med någon annanstans

Har inte lust med massa «någonting»

Jag vill se frost ur varje sommardagg

Jag vill se skymning mitt i rusningen

Jag vill se vimlet byta ytterplagg

Jag vill se löven byta färg igen

Du säger att jag har en liten värld

Men den är större än begär

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Nu sköljer luften över sommardamm

Nu landar folk och allting återgår

Nu går passionen och blir allvarsam

Om någon sådan ännu återstår

Jag blev utan, men jag klarar mig

Det finns en park vid Söder Mälarstrand

Dit kan man gå en stund och vila sig

Man kan få nog av all panik ibland

Det är nojor och normer, neuros och rosa neon

Och tomma tal i telefon

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Persiennerna dras ner

Det mörknar och jag ber:

Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer

En nattlig promenad

I en höstmörk stad;

Jag kan inte önska mig nåt mer

Så jag åker inte utomlands

Förrän vintern fäller slutridå

Här är ett skådespel i höstlövsdans

Som jag vill se varenda meter på

Du säger att jag har en liten värld

Men den är snygg och full av flärd!

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag dansar för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Tal vez debería ir al extranjero

Dices que debería mirar alrededor

Pero no tengo tiempo para otro lado

No te apetece mucho «cualquier cosa»

Quiero ver escarcha de cada rocío de verano

Quiero ver el atardecer en medio de la prisa

Quiero ver el ajetreo y el bullicio de cambiar la ropa de abrigo

Quiero ver las hojas cambiar de color otra vez.

Dices que tengo un mundo pequeño

Pero es más grande que el deseo.

Descanso bajo el cielo

Esta caída en mi planeta

yo canto para mi

aunque lo se

Que tal cosa se puede llamar soledad

Ahora el aire lava sobre el polvo de verano

Ahora la gente aterriza y todo vuelve

Ahora la pasión se va y se vuelve seria

Si queda algo así

Me quedé sin, pero me las arreglo

Hay un parque en Söder Mälarstrand

Puedes ir allí por un tiempo y descansar.

Puedes tener suficiente de todo el pánico a veces

Hay nojos y normas, neuros y neón rosa

Y números vacíos en el teléfono

Descanso bajo el cielo

Esta caída en mi planeta

yo canto para mi

aunque lo se

Que tal cosa se puede llamar soledad

Las persianas están bajadas

Está oscureciendo y rezo:

Déjame ser tu caballero melancólico de la melancolía

Un paseo nocturno

En una ciudad oscura de otoño;

no puedo desear nada mas

Así que no me voy al extranjero.

Antes de que el invierno caiga el telón final

Aquí hay una obra de teatro en el baile de hojas de otoño.

Que quiero ver cada metro en

Dices que tengo un mundo pequeño

¡Pero es elegante y lleno de estilo!

Descanso bajo el cielo

Esta caída en mi planeta

yo canto para mi

aunque lo se

Que tal cosa se puede llamar soledad

Descanso bajo el cielo

Esta caída en mi planeta

yo bailo para mi

aunque lo se

Que tal cosa se puede llamar soledad