Söndermarken - Lars Winnerbäck

Så som himlen ser ut

En tisdag över skolans

Kommunala korridorer

Klockan fyra i oktober

Strax innan det mörknar

Och det luktar från bespisningen

Halvhjärtad husmanskost

Och löven ligger klistrade

Mot marken

Gråvita skyar

Tandläkarväder

Nån grävmaskin som sliter upp

En cykelväg vid fotbollsplan

Och nyponbuskar, nyponbuskar

Hela vägen nyponbuskar

Ser jag när jag blundar

Och nånstans där så blev jag

Den jag är

Jag ser gitarren i butiken

Symbolen för att skolka

Sagan om ett uppror

Drömmen om en högre höjd

Ett sjörövarskepp

Som blåser rätt in i Los Angeles

Och stjärnorna som glittrar

Och ingen jävel når mig

Nånsin mera

En enda ambition

Att få brudarna från Berga

Att skratta eller gråta

Och rymma över taken

Bort från regelboken, stöveltrampet

Tegelväggen, la isla bonita

Och de brandgula

Stolarna man staplar

På varandra

Parkeringshus byggdes

Ett litet steg för människan

Ett stort steg för betongen

Och den rotlösa känslan

Som ännu ett hinder

På vägen mot den råa romantiken

Och gitarren i butiken

Och flykten

Över taken

Man la klossar över ängen

Med små fönster och dörrar

Det var slogans överallt

Från alla medelbeiga firmor

Och en skivaffär i centrum

Som ett hål genom kulissen

Ut i verkligheten, drömmen

Ut till färgerna man bara

Ser på bio

Vi bildade band och blåste ringar

Drog med handen genom jorden

Fyllde naglarna med lera

Av all yta som vi skrapade

För nånstans under lagren

Av tätortstimotej

Bredde stora världen ut sig

Utan farthinder och Konsumkort

Och nypon

Vi satte båtarna i bäcken

Såg dem flyta in i tunneln

Kanske vidare mot Vättern

Och kanalen ut till Nordsjön

Över vågorna mot Irland

Ut på havet och sen blåsa

Iväg och aldrig komma tillbaka

Mer till bäcken

Där det började

Jag ser den gräddgula färgen

Den moderna men diskreta

En helhet får det enkla

Bara fälla upp och skruva

Men ändå alltid nåt

Som ville jaga och förvirra

Nåt som inte var Ikea

Nåt som inte hade lösningen

I kanten

Jag hör det inrökta ljudet

Från en replokal vid tågstation

Bland speditionslokaler

Och bortglömda depåer

Det stumma, dova skinnet

Och basen som darrar i gallret

Och glaset och det doftar

Just som asfalt gör

Om hösten

Vi gömde Fibban under stenen

Willes vin i busken

Hela dungen var ett mikro-Vegas

Ladan bytte hänglås

Och ovan allt en himmel

Liksom silad ifrån kusten

Med det lilla som blev över

Efter vågorna och stormarna

Och skummet

Jag kan inte återvända

En brottsplats måste vila

Flyktbilen är dumpad

Stålarna är rena

Nu bygger vi ett nytt hem

Startar upp och börjar om

Söndermarken jagar mig

Men jag är inte där

como se ve el cielo

Un martes en la escuela

corredores municipales

A las cuatro de octubre

Justo antes del anochecer

Y huele a comedor

Cocina casera a medias

Y las hojas están pegadas

hacia el suelo

Nubes gris-blancas

clima dental

Una excavadora que se desgasta

Un carril bici junto al campo de fútbol

Y arbustos de rosa mosqueta, arbustos de rosa mosqueta

Todo el camino arbustos de rosa mosqueta

Veo cuando cierro los ojos

Y en algún lugar allí estaba yo

Quién soy

Veo la guitarra en la tienda.

El símbolo del ausentismo

La historia de un levantamiento

El sueño de una mayor altitud

un barco pirata

Eso sopla directamente a Los Ángeles

Y las estrellas que brillan

Y ningún cabrón me alcanza

Cada vez más

Una sola ambición

Para conseguir las novias de Berga

Para reír o llorar

Y escapar por los tejados

Lejos del libro de reglas, el vagabundo

La pared de ladrillos, la isla bonita

Y los amarillos ardientes

las sillas estan apiladas

El uno del otro

Se construyó estacionamiento

Un pequeño paso para el hombre

Un gran paso para el hormigón.

Y el sentimiento desarraigado

Como otro obstáculo

En el camino hacia el romance crudo

Y la guitarra en la tienda

y la fuga

sobre los techos

Pusieron bloques sobre el prado

Con pequeñas ventanas y puertas.

Había consignas por todas partes.

De todas las empresas beige medianas

Y una tienda de discos en el centro

Como un agujero a través de las escenas

Hacia la realidad, el sueño

A los colores que acabas de

mirando el cine

Formamos bandas y soplamos anillos

Sacó su mano por el suelo

Rellenar las uñas con arcilla.

De toda la superficie que raspamos

Por algún lugar debajo de las capas

de timoteo urbano

A lo ancho del mundo

Sin badenes y Tarjetas Consumo

y rosa mosqueta

Ponemos los botes en el arroyo

Los vi flotar en el túnel

Tal vez más hacia el lago Vättern

Y el canal hacia el Mar del Norte

Sobre las olas hacia Irlanda

Mar adentro y luego soplar

vete y nunca vuelvas

Más al arroyo

donde empezó

Veo el color amarillo cremoso

El moderno pero discreto

Un todo obtiene lo simple

Solo dobla y atornilla

Pero aún así siempre algo

Quien quiso cazar y confundir

Algo que no era Ikea

Algo que no tenía solución

En el borde

Escucho el sonido ahumado

Desde una sala de ensayo en la estación de tren.

Entre locales de reenvío

Y depósitos olvidados

La piel tonta y aburrida

Y la base temblando en la rejilla

Y el vaso y huele

como lo hace el asfalto

En el otoño

Escondimos Fibban debajo de la piedra

Willes vino en el monte

Toda la arboleda era un micro-Vegas

El granero cambió candados

Y sobre todo un cielo

Como colado de la costa

Con lo poco que sobró

Después de las olas y las tormentas

y la espuma

no puedo volver

Una escena del crimen debe descansar

El coche de la huida es objeto de dumping

Los aceros están limpios.

Ahora estamos construyendo un nuevo hogar.

Arranca y vuelve a empezar

Söndermarken me persigue

pero no estoy allí