Söndag 13.3.99 - Lars Winnerbäck

Hon känner efter om det här är att vara fri

Om det här är ett liv med någon mening i

Det är ingen som tjatar längre

Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev

Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev

Det är ingen som skriver längre

Det är ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans

Har du sumpat din sista chans

Är du framme nu

Har du valt en väg att gå

Och ett mål att sikta på

Och är det verkligen du?

Är det verkligen du?

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va

Men det är som om hon glömt vad som var så bra

Hon har för länge sen tappat lusten

Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Hon minns bara stunder i periferin

Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin

Det är ingen som bråkar längre

Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Ändå känns det som om hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans

Hon känner efter om livet kan va lite mer

Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter

Det är ingen som pratar längre

Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans

Ella sabe si esto es ser gratis

Si esta es una vida con algún significado en

Ya nadie molesta

Aquí nadie le está pidiendo que se levante.

Ella va y recoge y encuentra sus viejas cartas

Un poco extraño leer sobre viejos planes cuando sabe cómo resultó.

ya nadie escribe

No hay nada aquí sobre lo que valga la pena escribir.

Aún así, se siente como si todo el mundo estuviera cantando.

¿Has venido a alguna parte?

¿Has inundado tu última oportunidad?

¿Estás aquí ahora?

¿Has elegido un camino a seguir?

Y una meta a la que apuntar

¿Y eres realmente tú?

¿Eres realmente tú?

Hubo momentos en que ella sabía cómo sería

Pero es como si hubiera olvidado lo que era tan bueno

Hace tiempo que perdió el deseo

Han olvidado hace mucho tiempo lo que valía algo

Ella solo recuerda momentos en la periferia

Ella recuerda los días en que barrían la porcelana triturada

ya nadie discute

Aquí nadie empieza a discutir por nada.

Aún así, se siente como si todo el mundo estuviera cantando:

¿Has venido a alguna parte?

Ella sabe si la vida puede ser un poco más

Es gris como si una nube hubiera golpeado su vecindario.

ya nadie habla

Estos son el tipo de días que ponen todo patas arriba

Estos son los días en que el mundo entero canta:

¿Has venido a alguna parte?