Kom - Lars Winnerbäck

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst

Men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror

Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om det känns det som

Du gick för långt, du är alltid deras fnask.

Jag säger Kom

Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt

Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt

Din byst är full med rock’n’roll och håret lyser blont

Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt

Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken

Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken

Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt

Det gör dig matt och arg och nertryckt

I två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök

Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök

Jag säger Kom

Kom, så ruttnar vi ihop

På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

För har man nån gång grävt en grop

Åt alla veta-bättre-typer

Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu

Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du

Vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig, jag är van

Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan

Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd

Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd

Men låt dom älta, dividera om vikten i det där

Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om

Jag säger Kom

Kom så ruttnar vi ihop

På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

För har man nån gång grävt en grop

Åt alla veta-bättre-typer

Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst

Och den är lika spottad på som begagnade bröst

Nu faller löv, det blåser på, det börjar om

Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i

Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen

Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen

Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd

Om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld

Du kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv

Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv

Några smulor till duvorna, min vän

Sen går vi hem

Ja, sen går vi hem

Sen går vi hem

Ja, sen går vi hem

Te deprimes con dos zapatos demasiado ásperos, está empezando a ser otoño

Pero nunca es tan cruel y blanco y negro como crees

Sé que dijiste mal, y todo el pueblo sabe si se siente así

Fuiste demasiado lejos, siempre eres su prostituta.

yo digo vamos

Todo se perdona, solo hablan tonterías.

Ya deben haber olvidado lo divertido que puede ser dar vueltas

Tu busto esta lleno de rock'n'roll y tu cabello es rubio

Sería injusto que alguien te juzgara por eso.

Salimos y espolvoreamos migas pequeñas a los pájaros en el suelo.

Algunos días eres uno con toda la gente en el parque

Tú mi ángel, en esta vida tienes que hollín por toda la mierda que has pensado

Te vuelve aburrido, enojado y deprimido.

En dos zapatos demasiado ásperos, tu boca humea con humo

Nos vamos a casa, probablemente puedas pudrirte en una silla en mi cocina

yo digo vamos

Vamos, nos pudriremos juntos

En todos los tipos que saben mejor que deberían decir cómo hacerlo

Porque nunca se ha cavado un pozo

A todos los tipos que saben mejor

Que te acuestes y te avergüences hasta que mueras

Hay una palabra para lo que sufro, pero ahora la he olvidado.

Que llegar demasiado tarde a lo que uno debe decir, y Tú

Sé cómo se siente, lo sé, te he conocido, estoy acostumbrado

Debería haber dicho ayer, lo que se me ocurrió este día

Pero ahora es demasiado tarde, ahora está hecho, ahora estás condenado

Eres una prostituta y siempre eres su prostituta, y él se ha olvidado

Pero déjalos habitar, divide el peso de ese

Aquí nunca debes equivocarte, aquí nunca debes rehacer

yo digo vamos

Vamos, nos pudriremos juntos

En todos los tipos que saben mejor que deberían decir cómo hacerlo

Porque nunca se ha cavado un pozo

A todos los tipos que saben mejor

Que te acuestes y te avergüences hasta que mueras

Sí, te deprimes con dos zapatos demasiado ásperos, está empezando a ser otoño

Y es tan escupido como senos usados

Ahora las hojas caen, sopla, comienza de nuevo

Yo digo Ven, aquí está el mundo, aquí está la vida en la que debemos vivir

Nosotros, y todas las palomas en el suelo, todos los pájaros en el bosque

Toda la gente en el parque, todos los caballeros en la taberna

Aquí no hay quien pueda juzgar, aquí no hay más erudito

Sobre tu vida, sobre tu ciudad, sobre tu país, sobre tu mundo

Siempre vuelves, con directivas de saber-mejor

A un mundo, a un país, a una ciudad, a una vida

Unas migas para las palomas, amigo

luego nos vamos a casa

Sí, luego nos vamos a casa.

luego nos vamos a casa

Sí, luego nos vamos a casa.