En vän i solen - Lars Winnerbäck

Det är alltid nån debatt igång och jag kan inte se dom

Jag blir full av mörka tankar flera dar

Jag önskar att jag deltog lite mer i det sociala

Men jag behöver ha det mesta av mig kvar

Och det är vår i luften

Jag börjar tänka på Dalarö

Jag tänkte på dom somrarna med nytt perspektiv

Du var som en kung där bland herrskapens klippor

Gud vad du behövdes i mitt liv

Var vi såna du och jag som glider ifrån varann?

Eller tänker du att det bara var jag?

Jag kanske blev vad man kallar för «carried away»

Det såg så bra ut då, men allt var inte bra

Och med all vår smak för dekadent romantik

Dom där nätterna vid Stureplan känns så långt bort nu

Det tog så lång tid sen att hitta tillbaka till nåt värdigt

Men jag sjunker kanske lättare än du

Nu är häggen tillbaka snart och talgoxen sjunger

Nu är natten nästan kortare än dan

Tjugo år i Stockholm mellan guld och förluster

Det var du som visa mig allting här i stan

Och jag gifte mig i vår nu

Och du blev visst aldrig bjuden

Fast jag varit på alla dina bröllop vad jag vet

Det var ingenting som hände, bara dagarna som gick

Plus att vi ville ha det litet och diskret

Och jag fattar nästan aldrig nånting av det du gör

Och jag är ledsen att jag inte alltid orkar vara där

Men jag hoppas att jag skriver till en vän i solen

Jag hoppas du är lycklig och kär

Siempre hay un debate y no puedo verlos.

Me lleno de pensamientos oscuros durante varios días.

Ojalá participara un poco más en lo social

Pero necesito mantener la mayor parte de mí mismo

Y es primavera en el aire

Empiezo a pensar en Dalarö

Pensé en esos veranos con una nueva perspectiva

Eras como un rey allí entre las rocas del señorío

Dios lo que necesitabas en mi vida

¿Fuimos nosotros los que tú y yo nos escapamos el uno del otro?

¿O crees que solo fui yo?

Puede que me haya convertido en lo que se llama «dejarse llevar»

Se veía tan bien entonces, pero no todo era bueno

Y con todo nuestro gusto por el romance decadente

Esas noches en Stureplan se sienten tan lejos ahora

Tomó tanto tiempo encontrar algo digno de nuevo

Pero puedo hundirme más fácil que tú

Ahora el gavilán vuelve pronto y el carbonero canta

Ahora la noche es casi más corta que el día

Veinte años en Estocolmo entre oro y pérdidas

Fuiste tú quien me mostró todo aquí en la ciudad

Y me casé esta primavera ahora

Y probablemente nunca fuiste invitado

Aunque he estado en todas tus bodas hasta donde yo sé

No pasó nada, solo los días que pasaron

Además lo queríamos pequeño y discreto.

Y casi nunca entiendo nada de lo que haces

Y lo siento, no siempre puedo estar ahí

Pero espero escribirle a un amigo en el sol

Espero que seas feliz y enamorado