Död och himmel - Lars Winnerbäck

Jag hörde från din vän

Att du lämna oss igår

Bland fotbollen, kalendrarna och snön

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Du har väl alltid släpat runt din sista sömn

Och stan blev tyst och underlig

Den kommer säkert bli sig lik

Men det är som att den saknar lite ström

Jag ser en kö vid Marie Laveau

Och det är glest på Röde Orm

Och lindarna ser bara ut som gamla träd

Och jag följer taxametern

Och jag ser en horisont

Och en tunnel och ett ljus och allt det där

Det är så mycket som har hänt här

Vänner, fester, kärlek, barn

Vi söker och vi rymmer och vi längtar

Och vad man än ska tro om död och himmel

Du är nånstans, du är nånstans

Folk går på och kliver av

På gröna linjen söder ut

En trött och långsam vardagsandedräkt

Och det blir fredagskväll igen

En vanlig radhustacokväll

Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt

Jag står och ser vad du blir utan

Det är så tydligt det är så skört

Och det dånar som ett hav där under bron

Och jag minns den kvällen

När vi satt på lokal

Och du skrattade och grät på samma gång

Och du skulle bli farsa

Och du höll ett tal

Du sa jag kan inte, jag kan verkligen inte sånt

Annonser och blomsterbud

Och cirka plus minus noll

Och fasaden som har spelat ut sin roll

Och vad man än ska tro om död och himmel…

Jag hörde från min vän

Att du lämna oss igår

Bland tidtabeller och tunnelbanetåg

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Vi var många här som kände och som såg

Escuché de tu amigo

Que nos dejas ayer

Entre el fútbol, ​​los calendarios y la nieve

Que nunca dijiste adios

Pero te escuchamos de todos modos

Probablemente siempre has arrastrado tu último sueño

Y el pueblo se volvió silencioso y extraño

Seguramente será lo mismo

Pero es como si le faltara algo de potencia.

Veo una cola en Marie Laveau

Y es escaso en Röde Orm

Y los tilos parecen árboles viejos

Y sigo el taxímetro

Y veo un horizonte

Y un túnel y una luz y todo eso

Hay tanto que ha pasado aquí

Amigos, fiestas, amor, hijos.

Buscamos y escapamos y anhelamos

Y lo que sea que pienses sobre la muerte y el cielo

Estás en algún lugar, estás en algún lugar

La gente sube y baja

En la línea verde hacia el sur

Una respiración cansada y lenta todos los días

Y será viernes por la noche otra vez

Una noche ordinaria de tacos en una casa adosada

Alguien se alegra por eso y alguien se quiebra

Me paro y veo en lo que te conviertes sin

Es tan claro que es tan frágil

Y truena como un mar bajo el puente

Y recuerdo esa noche

Cuando nos sentamos en las instalaciones

Y reías y llorabas a la vez

Y serías padre

Y diste un discurso

Dijiste que no puedo, realmente no puedo hacer eso

Anuncios y ofertas de flores.

Y sobre más o menos cero

Y la fachada que ha jugado su papel

Y lo que sea que pienses sobre la muerte y el cielo...

Escuché de mi amigo

Que nos dejas ayer

Entre horarios y trenes subterráneos

Que nunca dijiste adios

Pero te escuchamos de todos modos

Muchos de nosotros aquí sabíamos y vimos