Där elden falnar (men fortfarande glöder) - Lars Winnerbäck, Hovet

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder

Vi möttes i ett underland och står på en perrong

Där allt förändras fast ingenting händer

och skymningen är tidlöst vacker

och jag skriver den från en stuga vid en sjö

det är lätt att bli blödig och nostalgisk

fast man bara bytt miljö

Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen

vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster

och sandade vägar under hjulen

och vi visste ingenting om verkligheten,

ja vi sökte i det stora efter svar

Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln

Du har vaknat i fel säng, du har vart kär

Och framtiden väntade som en farlig gåta

Man har bråttom dit, sen är man där

I en stad som får en att bli större än man är

Men i en ålder som sätter allt på jorden

Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville

Men nu skulle jag inte välja dom orden

Jag har ingen lust, Jag fastnar framför tv: n när det skymmer

att följa dig i livet och skynda mig hem,

för att fylla på så mycket skåpen rymmer

Jag prata med en vän innan jag reste,

Hon sa du måste alltid packa lätt

Som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett

Vad ska vi göra med vår tro?

Vad ska vi göra med vårt hopp?

Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?

Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp

Där elden falnar men fortfarande glöder

Vi kan inte färdas, bakåt i tiden,

och det skulle bara va ett steg tillbaka

Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min tjej

det är så mycket som jag glömmer att bejaka

Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran

Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner

Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den

Vem som helst kan avge tomma löften,

och göra hål där de lovar och svär

Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Du är min vän, och stormarna i vår blir våra bröder

Våra fäder tacklar av nu, världen är vår

Där elden falnar men fortfarande glöder

Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder

Med drömmen i behåll och med lust att ta vid

Där elden falnar men fortfarande glöder

Tenías razón, las canciones venían de otros países.

Nos conocimos en un país de las maravillas y nos paramos en una plataforma

Donde todo cambia aunque no pase nada

y el anochecer es eternamente hermoso

y lo escribo desde una cabaña junto a un lago

es fácil ponerse sangriento y nostálgico

aunque acabas de cambiar el ambiente

Teníamos todo, y la libertad aún no fue robada

teníamos los bosques en el sur, los sueños en el oeste

y caminos de arena bajo las ruedas

y nada sabíamos de la realidad,

sí, en gran parte estábamos buscando respuestas

Tantas ilusiones que se han derrumbado y tantos caminos dejados

Has ganado y perdido, te has visto en el espejo

Te has despertado en la cama equivocada, te has enamorado

Y el futuro aguardaba como un misterio peligroso

Tienes prisa por llegar allí, entonces estás allí.

En una ciudad que te hace más grande de lo que eres

Pero en una era que pone todo en la tierra

Pensé que sabía quién era y lo que quería

Pero ahora no elegiría esas palabras

No tengo ganas, me quedo atascado frente al televisor cuando oscurece

seguirte en la vida y llevarme de prisa a casa,

para llenar todo lo que los gabinetes puedan contener

Estoy hablando con un amigo antes de irme,

Ella dijo que siempre tienes que empacar ligero

Como si siempre estuvieras en movimiento y aún no hubieras visto lo que has visto

¿Qué debemos hacer con nuestra fe?

¿Qué debemos hacer con nuestra esperanza?

¿Qué debemos hacer con nuestro amor sangrante?

¿Ves cómo se oscurece, cómo se rinden los colores?

Donde el fuego cae pero aún brilla

No podemos viajar, retroceder en el tiempo,

y solo seria un paso atras

Odio mi inquietud, amo a mi niña

hay tanto que se me olvida afirmar

Y es difícil manosear a la multitud popular

Cada torre que construyas, alguien más se derrumbará

Un idiota que solo ve su oportunidad debería aprovecharla.

Cualquiera puede hacer promesas vacías,

y hacer huecos donde prometen y juran

Es fácil callarse, y más difícil decirlo como es

Eres mi amigo, y las tormentas de primavera serán nuestras hermanas.

Nuestros padres están abordando ahora, el mundo es nuestro

Donde el fuego cae pero aún brilla

Si somos vistos, entre las nieblas en el norte o en el sur

Con el sueño intacto y con ganas de tomar el relevo

Donde el fuego cae pero aún brilla