Ombudsmannen - Dan Berglund

Det var vi som lärde upp dig vid maskinen, minns du det?

När du ung och finnig gjorde din beljublade entré

Och det var inte värt att du sa nånting tvärt

För då var du inte värd mycket mera än en fjärt

Gamle gosse det var andra tider det

Minns du det, säg minns du det, gosse minns du det?

Eller har din bakdel blivit alltför bred?

Men snart blev du intresserad för att slåss för vår rätt

Och du sprang på alla kurser och blev slipad i ditt bett

Och käften din blev smord, den blev smord med stora ord

Som spruta ut med ost och korv kring vårt matsalsbord

Om jämlikhet som ökar vitt och brett

Minns du det…

Och vi valde dig i klubben och du lovade och svor

Nu ska fan ta frikadellerna på bolagens kontor

Vi gladdes av att höra, att det var du som skulle göra't

Du var inte den som smög omkring med rävar bakom örat

Säg, minns du än ditt löfte, käre bror?

Minns du det…

Gosse, minns du oss kamrater?

Vi som ännu knegar här?

Vi som lämnades i sticket och som nu går här och svär

Du var det hopp som fanns, och vi undrar ju ty mans

Om du än idag kan minnas vem som gav dig din chans

Och vem som har betalt din karriär?

Minns du det…

Så idag när vi strejkar och maskinerna står

Se då kommer du tillbaka efter alla dessa år

Med kostymen ren och sträckt

Och du hejar glatt och käckt

Och du läser lagen för oss, så förbannat fräckt

Men gosse, man får skörda vad man sår

Te enseñamos en la máquina, ¿recuerdas eso?

Cuando eras joven y exigente, hiciste tu aclamada entrada

Y no te valió decir nada brusco

Porque entonces no valías mucho más que un pedo

Viejo, fue en otros tiempos

¿Lo recuerdas, di lo recuerdas, muchacho, lo recuerdas?

¿O tu trasero se ha ensanchado demasiado?

Pero pronto te interesaste en luchar por nuestros derechos.

Y corriste en todos los cursos y te afilaste en tu mordida

Y tu boca fue ungida, fue ungida con grandes palabras

Rociar con queso y salchichas alrededor de la mesa de nuestro comedor

Sobre la igualdad que aumenta blanca y ancha

Lo recuerdas…

Y te elegimos en el club y prometiste y juraste

Ahora el diablo se llevará las albóndigas en las oficinas de las empresas

Nos alegró saber que eras tú quien lo haría.

No fuiste tú quien se coló con zorros detrás de la oreja

Dime, ¿recuerdas tu promesa, querido hermano?

Lo recuerdas…

Chico, ¿te acuerdas de nosotros, camaradas?

Nosotros que todavía amasamos aquí?

Nosotros que quedamos en la estacada y que ahora vamos aquí y juramos

Eras la esperanza que existía, y nos preguntamos, hombre

Si aún puedes recordar quién te dio tu oportunidad

¿Y quién ha pagado por tu carrera?

Lo recuerdas…

Así que hoy, cuando hagamos huelga y las máquinas se paren

Mira entonces volverás después de todos estos años

Con el traje limpio y estirado

Y animas alegre y alegremente

Y nos lees la ley, tan malditamente descarado

Pero chico, puedes cosechar lo que siembras