Kampens Väg - Dan Berglund

Öde låg landet — landet av stenar

Landet av granar — av renlav och häll

Och jorden gav liv åt maskar och örnar

Lemlar och vargar bland snöklädda fjäll

Men så en morgon steg dina fötter

Stora och tunga på otrampad mark

Och landet det grep dig med hungriga armar

Och kämpande mot dig på liv och på död

Men människans styrka den skulle segra

Fast klipphällen färgades röd

Men friheten dränktes i piskornas välde

Privategendomen tog dig till slav

Och jorden drack blod och jorden drack tårar

Och tistlarna växte på trälarnas grav

Men så en morgon höjdes ditt stridsrop

Klasskampen föddes med yxa och påk

Och hövdingens kämpar — dom svingade svärden

Och kämpade mot dig på liv och på död

Men människans styrka den skulle segra

Fast boplatsen färgades röd

I pesthärjat land du dikade kärren

Och marken gav gröda till tack för din svett

Men jorden beslagtogs och snart fick du plöja

Blott för att göda en rikemansätt

Men så en morgon stod du vid stugorna

Redo att kämpa för åkrar och bröd

Och godsherrens knektar — dom höjde gevären

Och kämpade mot dig på liv och på död

Men människans styrka den skulle segra

Fast byvägen färgades röd

En dag sa baronen: Gå från min åker

Ditt arbete gör mej ej tillräckligt rik

Och hungrig och frusen kom du till staden

Där du fick jobb uppå närmsta fabrik

Men så en morgon slocknade eldarna

Nävarna höjdes och du gick i strejk

Och borgarnas knektar med piskor och sablar

Dom kämpade mot dig på liv och på död

Men människans styrka den skulle segra

Och fanan den färgades röd

O, du som har burit mitt frö genom natten

Var det blott för att få se mig ge opp

Jag svär vid ditt namn att det var ej förgäves

Du bar dessa plågor och bar detta hopp

Ty kanske i morgon står vi som bröder

När arbetarklassen gör revolution

Må borgarnas härar marschera emot oss

Och kämpa emot oss på liv och på död

Ty människans styrka ska än en gång segra

Fast gatstenen ska färgas röd

El destino puso la tierra - la tierra de las piedras

La tierra de los abetos - de liquen de reno y vierte

Y la tierra dio vida a gusanos y águilas

Lémures y lobos entre montañas cubiertas de nieve

Pero luego, una mañana tus pies se levantaron

Grande y pesado en terreno no pisado

Y la tierra te agarró con brazos hambrientos

Y luchando contra ti a vida y a muerte

Pero la fuerza del hombre triunfaría

Pero la roca estaba coloreada de rojo.

Pero la libertad se ahogó en el reinado de los látigos

La propiedad privada te esclavizó

Y la tierra bebió sangre, y la tierra derramó lágrimas

Y los cardos crecieron sobre la tumba de los esclavos

Pero luego, una mañana, tu grito de batalla se elevó

La lucha de clases nació con un hacha y un palo

Y los guerreros del jefe - balancearon espadas

Y peleé contra ti a vida y muerte

Pero la fuerza del hombre triunfaría

Aunque el asentamiento fue coloreado de rojo

En una tierra devastada por la peste abandonaste los pantanos

Y la tierra dio cosechas gracias a tu sudor

Pero la tierra fue confiscada y pronto había que arar

Sólo para alimentar a un hombre rico

Pero luego, una mañana, estabas parado junto a las cabañas.

Listos para luchar por los campos y el pan

Y los sirvientes del señor - levantaron sus rifles

Y peleé contra ti a vida y muerte

Pero la fuerza del hombre triunfaría

Pero el camino del pueblo se volvió rojo

Un día dijo el barón: Sal de mi campo

tu trabajo no me hace lo suficientemente rico

Y llegaste a la ciudad hambriento y helado

Donde conseguiste un trabajo en la fábrica más cercana

Pero luego, una mañana, los incendios se apagaron.

Tus puños se levantaron y te declaraste en huelga

Y las jotas de la burguesía con látigos y sables

Pelearon contra ti a vida y a muerte

Pero la fuerza del hombre triunfaría

Y la bandera era de color rojo

Oh, tú que has llevado mi semilla a través de la noche

¿Fue solo para verme rendirme?

Juro por tu nombre que no fue en vano

Soportaste estos tormentos y soportó esta esperanza

Porque tal vez mañana estemos como hermanos

Cuando la clase obrera hace la revolución

Que los ejércitos de la burguesía marchen contra nosotros

Y lucha contra nosotros a vida o muerte.

Porque la fuerza del hombre triunfará una vez más

Aunque el adoquín debe ser de color rojo