De Mördades Fria Republik - Dan Berglund

Jag åt min gröt och läste tidning

Tog väskan i min hand och kysste kärringen

Djup låg snön och natten såg mitt spår

Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år

Och denna dag låg vinden på från nord

Vi svetsade på däck, tretti meter över jord

Då hörde jag ett dån, och någon som skrek: -Sven!

Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen

Så vaknade jag upp i en kista utav gran

Och tänkte att det här, detr liknar ju själva fan

Och kärringen hon grät och varlikblek i sin syn

Medan prästen bad till herren gud med näsan sin i skyn

Sen firades jag ner till min enkla lägenhet

Och börjar rulla tummar i min tysta ensamhet

Då var det nån som sa: — Kamrat och bästa lik!

Välkommen till dom mördades fria republik!

Och där bland sten, bland rötter, sand och mull

Låg människor i led, hela jorden var full

Av kvinnor och män som arbetat en gång

Och dom reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång

Vi mördades i den svenska industrin

Vi femhundra per år som blir slaktade som svin

I fabrikerna där man suger ut vår märg

Och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg

Det var vi som höll igång hans fabrik

Det var vi som föll och blev burna ut som lik

Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor

Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor

Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik

Det hörs genom maskinerna i varje fabrik

Det hörs i vindens sus och i höga furors sång

Och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång

Och genom maskinerna sjunger vi för er:

Studera Marx och Lenin och förena er

Klass mot klass måste striden stå

Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då

Comí mis gachas y leí un periódico.

Tomé la bolsa en mi mano y besé a la perra

La nieve era profunda y la noche vio mi rastro

Allí en el camino que he pisado durante trece largos años

Y este día el viento soplaba del norte

Soldamos en cubierta, treinta metros sobre el suelo

Entonces escuché un rugido, y alguien gritó: -¡Sven!

Pero todo desapareció a sangre y fuego y volvió a ser de noche

Entonces me desperté en un cofre de abeto

Y pensé que esto, parece el mismo infierno

Y la anciana lloró y palideció a su vista

Mientras el sacerdote rezaba al Señor Dios con la nariz en el cielo

Luego me celebraron hasta mi apartamento simple

Y empezar a rodar los pulgares en mi tranquila soledad

Entonces alguien dijo: - ¡Camarada y mejor cadáver!

¡Bienvenidos a la república libre de los asesinados!

Y allí entre piedra, entre raíces, arena y tierra

La gente estaba en fila, toda la tierra estaba llena

De mujeres y hombres que alguna vez trabajaron

Y se levantaron, y la tierra tembló, y cantaban una canción

Fuimos asesinados en la industria sueca

Nosotros quinientos al año siendo sacrificados como cerdos

En las fábricas donde nos chupan la médula

Y el mayor de todos los asesinos es Jacob Wallenberg

Fuimos los que mantuvimos su fábrica en funcionamiento.

Fuimos nosotros los que caímos y fuimos llevados como cadáveres

Nos inclinamos ante el verdugo, lo alimentamos a lo grande

Mientras las salsas y el gremio corrían y le lustraban los zapatos

Ahora exigimos venganza, escucha nuestro amargo llanto

Se escucha a través de las máquinas en cada fábrica.

Se escucha en el silbido del viento y en el canto de los altos pinos.

Y requiere que cumplas con tu deber y nos vengues una vez.

Y a través de las máquinas te cantamos:

Estudiad a Marx y Lenin y uníos

Clase contra clase, la batalla debe mantenerse

Y en silencio nos levantaremos y estaremos contigo entonces