Ballad Till Minnet Av En Kamrat - Dan Berglund

Över Hisingens hamnar, fabriker och berg

Går den susande natten fram

Och vägarna dånar och himmelens färg

Är som älvens muddrade slam

I en tindrande vintergata av ljus

Stiger skeppsvarv i strängt majestät

Som snart ska få vila i folkhemmets grus

Som stenar som ropar och vet

Och jag tänker på dig medan timmarna far

Och fast allt är så länge sen

Och det är som du plötsligt står framför mig klar

Här i köket i E6: ans sken

Jag kan höra din röst, din flammande eld

Dina ord om en arbetarstat

Dom har darrat i mig sen den dag jag blev ställd

Fri från att tjäna min mat

Och jag tänker på tider som är och som var

Det fanns en tid då ens blod stod i brand

Det var brudar och bärs, då fanns framtiden kvar

Och en livslust som slet alla band

Då var sommaren blå, då var friheten fri

Den var löning var fjortonde dag

Och nån «Svensson», det skulle vi fan aldrig bli

Och vi var bästa kamrater, du och jag

Men så fann du din mö och blev farsa med fart

Det stod bröllop i grönskande vår

Det kom blommor i fönstren och allt var så rart

Ja, din tös börjar skolan i år

Och du började tjata om saker du läst

Om klassernas krig mot varann

Om jobbarnas stolthet som sossarna kväst

I en välfärd där målet försvann

Dina tankar dom växte i frätande gas

På en fruktansvärd kemisk fabrik

Tills sjukdomen kom och du slutligen las

På en skinande cancerklinik

Jag drömde väl då, fast jag ofta var pank

Om ett liv, som dom flesta väl gör

Med hus och med täppa och vitmålat plank

Och ingenting i världen som stör

Men vi har blivit för lata och dyra i drift

Och dom få som har arbete kvar

Dom ska tydligen långsamt utrotas med gift

Av dom få som har samhällsansvar

Och E6: an sjunger och himlen blir ljus

Den är röd som ditt flammande hat

Var finns din näve bland sovande hus?

Den näve du gav mig, kamrat

A través de los puertos, fábricas y montañas de Hisingen

La noche apresurada avanza

Y los caminos rugen y el color del cielo

Es como el lodo dragado del río

En una calle de luz centelleante de invierno

Se levanta astillero en estricta majestad

¿A quién pronto se le permitirá descansar en la grava de la casa popular?

Como piedras que gritan y saben

Y pienso en ti mientras pasan las horas

Y aunque todo es hace tanto tiempo

Y es como si de repente estuvieras parado frente a mí listo

Aquí en la cocina a la luz de la E6

Puedo escuchar tu voz, tu fuego ardiente

Tus palabras sobre un estado obrero

Han estado temblando en mí desde el día que me preguntaron

Libre de servir mi comida

Y pienso en tiempos que son y que fueron

Hubo un tiempo en que tu sangre ardía

Eran novias y osos, entonces el futuro permaneció

Y un entusiasmo por la vida que rompió todos los lazos

Entonces el verano era azul, entonces la libertad era gratis

Se pagaba cada quincena

Y no "Svensson", nunca seríamos

Y éramos mejores amigos, tú y yo

Pero luego encontraste a tu amante y te convertiste en padre con rapidez.

Hubo una boda en primavera verde

Había flores en las ventanas y todo era tan bonito.

Sí, tu niña va a empezar la escuela este año.

Y empezaste a regañar por las cosas que lees

Sobre la guerra de clases entre sí

Sobre el orgullo de los trabajadores que las Salchichas hirieron

En un bienestar donde el gol desapareció

Tus pensamientos crecieron en gas corrosivo

En una terrible fábrica química

Hasta que llegó la enfermedad y por fin leíste

En una clínica de cáncer brillante

Estaba soñando entonces, aunque a menudo estaba arruinado

Acerca de una vida, como la mayoría de la gente hace

Con casa y con alfombra y tablón pintado de blanco

Y nada en el mundo que moleste

Pero nos hemos vuelto demasiado perezosos y costosos para operar.

Y los pocos que les queda trabajo

Aparentemente, deben ser erradicados lentamente con veneno.

De los pocos que tienen responsabilidad social

Y el E6 canta y el cielo se ilumina

Es rojo como tu odio ardiente

¿Dónde está tu puño entre las casas dormidas?

El puño que me diste, amigo