Vandraren - Nordman

Vandraren har ingen stans att gå, när han kommit fram till slutet

Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute

Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten

Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden

Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden

Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget

Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

El caminante no tiene adónde ir cuando ha llegado al final.

La luna tiñe de azul todas las sombras, él se queda solo ahí fuera

Lejos de una granja solitaria, el calor brilla en la noche

Despertando el hambre en su cuerpo helado, que ha vivido de aire y agua

Duele, pero vete de todos modos, siempre puedes dar la vuelta

Duele, pero adelante, estás aquí y viniste aquí como un vagabundo

Las campanas doblan por un alma solitaria, ha tomado prestada la voz de la muerte

Será mal o será bien, cuando calcule nuestros destinos

Deja de pensar que es difícil de todos modos, tienes que tomarlo un día a la vez

El caminante no tiene adónde ir, si camina al último compás

Duele, pero vete de todos modos, siempre puedes dar la vuelta

Duele, pero adelante, estás aquí y viniste aquí como un vagabundo

Duele, pero vete de todos modos, siempre puedes dar la vuelta

Duele, pero adelante, estás aquí y viniste aquí como un vagabundo