Som livet och döden - Nordman

Inget var kvar och jag kände mig klar

beredd att fåge mig av till slut

bara bort från den dröm som jag hade för mig själv

och jag trodde jag delade med dig

Jag ser dig springa emot mig påfältet

och det är svårt att förståatt du en gång var min

och blev våra öden som livet och döden

dåskall jag gåsåatt du kan stanna kvar,

och leva igen

Lätt mot min kropp med din mun mot min hals

såbar jag dig hela vägen hem

jag var trött, men du sov och din hud var ännu varm

efter lekar du aldrig lekt förut

Orkar jag vänta när himlen begär mig

skall jag bli kvar där i kylan när allt kan bli mitt!

såta det du saknar, min kropp eller vilja

jag kan ge bort hela livet för en dag

om himlen blir min

Visst kan jag blekna i skuggan av ett liv

jag blev bara bländad av det jag såg

bilden är fastbränd, min längtan var såstark

och var det ett lån är jag fattig nu

Fördes du bort för ett löfte du gav

såblek när du såg mig komma fram

han förstod vad han såg när du vred dig ur hans grepp

och jag visste att sanningen var nu

Om jag har fel nu, sågår du ifrån mig

om jag har rätt skall jag slåss för en lögn som var din

förneka mig aldrig med tystnad och rädsla

vad har vi kvar om vi gömmer det vi vet

dåfinns ingen ting

No quedó nada y me sentí listo

listo para sacarme al final

lejos del sueño que tenía para mí

y creí compartir contigo

Te veo corriendo hacia mí en el campo

y es dificil entender que alguna vez fuiste mia

y se convirtió en nuestro destino como vida y muerte

entonces me iré para que te quedes,

y vivir de nuevo

Luz contra mi cuerpo con tu boca contra mi cuello

Te vi todo el camino a casa

Estaba cansado, pero dormiste y tu piel aún estaba caliente.

después de jugar nunca has jugado antes

¿Puedo esperar cuando el cielo me lo pida?

¡Me quedaré allí en el frío cuando todo pueda ser mío!

endulza lo que te falta, mi cuerpo o voluntad

Puedo regalar mi vida entera por un día

si el cielo se vuelve mio

Por supuesto que puedo desvanecerme a la sombra de una vida

Yo estaba deslumbrado por lo que vi

la foto esta quemada, mi anhelo era tan fuerte

y fue un préstamo soy pobre ahora

Te llevaron por una promesa que hiciste

tan pálido cuando me viste avanzar

entendió lo que vio cuando te retorciste fuera de su alcance

y supe que la verdad era ahora

Si me equivoco ahora me dejas

si tengo razon luchare por una mentira que fue tuya

nunca me niegues el silencio y el miedo

que nos queda si ocultamos lo que sabemos

entonces no hay nada