Weekend i Harare - Mikael Wiehe

Sheraton i Harare

Var ett ganska märkligt ställe

Där det reste sej på slätten

Som ett gyllne mausoleum

Och safariklädda damer

Drack gingroggar i baren

Och kontokorten fladdrade

Som fjärilar i värmen

Vi hade kommit från hela världen

För att väcka dom som sover

Och vi intog deras ställe

Och vi fyllde det med sång

Tills det darra' som ett struphuvud

Och bulta' som ett hjärta

Tills det skälvde och pulserade

Som våren i oktober

Du hade rest i flera dagar

För att ta dej över gränsen

Och berätta vad som hände

Med dom som gjorde motstånd

Hur man fängslade och slog dom

Hur man mörda' och tortera' dom

I Johannesburg och Kapstaden

I Soweto och Pretoria

Och du började nästan gråta

När du berättade om Nthabiseng

Som polisen sköt i ryggen

När hon redan hade fallit

Så hon numer satt i rullstol

Och aldrig skulle gå igen

Fast hon just var fyllda tretton

Och så gärna ville dansa

Och på natten satt vi allihop

På rum elvahundraåtta

För att ingen kunde sova

Efter allt, vi hade hört

Och flaskan gick från mun till mun

Och vi pratade och skrattade

Och alla var vi vänner

Fast vi aldrig hade setts förut

Och du lånade gitarren

Och du kunde samma sånger

Som dom, jag hade lärt mej

En gång för länge sen

Och du strålade av glädje

Av oräddhet och styrka

Och du återgav mej tron på det

Dom modiga kallar framtiden

Och när weekenden var över

Så reste du tillbaka

Tillbaka över gränsen

Till våldet och förtrycket

Och jag steg ombord på planet

Som tog mej upp i himlen

Och jag svävade bland stjärnorna

Som strålade och gnistrade

Och på morgonen i London

När jag läste Herald Tribune

Så undrade jag om du var en av dom

Som hade arresterats

Och jag tänkte på din glädje

På din oräddhet och styrka

Och jag visste att jag aldrig

Skulle kunna svika eller tveka mer

Sheraton y Harare

Era un lugar bastante extraño

Donde se levantó en la llanura

Como un mausoleo dorado

Y damas vestidas de safari

Bebió gingroggs en el bar

Y las tarjetas de crédito revolotearon

Como mariposas en el calor

Habíamos venido de todas partes del mundo.

Para despertar a los que están dormidos

Y tomamos su lugar

Y lo llenamos de canción

Hasta que tiemble como una laringe

Y late' como un corazón

Hasta temblar y palpitar

Como la primavera de octubre

Llevabas varios días de viaje

Para llevarte al otro lado de la frontera

y dime que paso

Con los que resistieron

Cómo encarcelarlos y golpearlos

Cómo asesinarlos y torturarlos

En Johannesburgo y Ciudad del Cabo

En Soweto y Pretoria

y casi te echas a llorar

Cuando me hablaste de Nthabiseng

Como la policía disparó por la espalda

Cuando ya había caído

Así que ahora estaba en una silla de ruedas.

Y nunca volvería a ir

Aunque acababa de cumplir trece

Y por eso quería bailar

Y por la noche nos sentamos todos

En la habitación mil ciento ocho

Porque nadie podía dormir

Después de todo, habíamos oído

Y la botella se fue de boca en boca

Y hablamos y reímos

Y todos éramos amigos.

Aunque nunca nos habían visto antes

Y tomaste prestada la guitarra

Y conocías las mismas canciones

Como ellos, había aprendido

una vez hace mucho tiempo

E irradiabas alegría

De valentía y fuerza

Y restauraste mi fe en eso

Los valientes llaman al futuro

Y cuando terminó el fin de semana

Entonces viajaste de regreso

De vuelta al otro lado de la frontera

A la violencia y la opresión

Y abordé el avión

quien me llevo al cielo

Y yo flotaba entre las estrellas

que irradiaba y centelleaba

Y por la mañana en Londres

Cuando leo el Herald Tribune

Así que me preguntaba si eras uno de ellos.

quien habia sido arrestado

Y pensé en tu alegría

En tu valentía y fuerza

Y supe que nunca

Podría decepcionar o dudar más