Trollkarlen - Mikael Wiehe

I den mycket lilla staden

Är luften tjock som rök

Den världsberömde trollkarlen

Ska komma på besök

Man flaggar på hotellet

Som för en president

Och stadens blåsorkester

Har fått nya instrument

Så kommer han med tåget

-han åker alltid tåg

En mycket gammal trollkarl

I sliten paletå

Två koffertar med snören om

Och vågor i sitt hår

Och ett litet, listigt leende

Som ingen kan förstå

Och blåsorkestern blåser

Och talar’n håller tal

Och mänskor ropar bravo

För de’e så, det brukar va

Sen går han till hotellet

Där presidenten brukar bo

Men städerskorna säger

Att han har hål i sina skor

Han har rest i hela världen

Han har trollat överallt

Han har trollat sej förmögen

Han har trollat sej ett namn

Nu kan han inte trolla mer

Men de’e det inte nån som vet

Och hans liv är sedan länge

En evighetsturné

Det sorlar av förväntan

I hotellets stora sal

Som packade sardiner

Sitter mänskorna på rad

Och fifflarna och skojarna

Har bänkat sej längst fram.

Dom hoppas kunna stjäla nåt

Ur mästarens program

Och så står han där på scenen:

En levande legend

Och härmar nåt, han lärde sej

En gång för länge sen

Han flaxar med sin kappa

Och han viftar med sin stav

Ja, han känner sina kunder

Och vet vad dom vill ha

Och publiken sitter hänförd

Och låter sej bedras

Som trollkarl är han kanske usel

Men som humbug är han bra

Och när allt till sist är över

Så gratulerar man sej själv

Man vet att man har upplevt

En oförglömlig kväll

En trollkarl sitter ensam

På rummet där han bor

Med döden i sitt hjärta

Och hål i sina skor

Ett litet, listigt leende

Så höjer han sin blick

Dom trodde att han trollade

De’e det som är hans trick

En el pueblo muy pequeño

¿Es el aire espeso como el humo?

El mago de fama mundial

estará visitando

Usted bandera en el hotel

En cuanto a un presidente

Y la orquesta de viento de la ciudad

Ha recibido nuevos instrumentos.

Luego viene con el tren.

- siempre viaja en tren

Un mago muy viejo

En paleta cansada

Dos maletas con las cuerdas puestas

Y ondas en su cabello

Y una pequeña sonrisa astuta

Que nadie puede entender

Y la orquesta de viento está soplando

Y el orador da un discurso.

Y la gente grita bravo

Para aquellos que lo hacen, por lo general es eh

Luego se va al hotel.

Donde suele vivir el presidente

Pero las señoras de la limpieza dicen

Que tiene agujeros en los zapatos

Ha viajado por todo el mundo

Ha conjurado por todas partes

Se ha conjurado rico

Ha evocado un nombre

Ahora ya no puede conjurar

pero nadie sabe

Y su vida se fue hace mucho

Una gira eterna

Está zumbando con anticipación

En el gran salón del hotel.

como sardinas envasadas

La gente se sienta en fila

Y las bromas y bromistas

Se ha sentado al frente.

Esperan robar algo

Del programa de maestría

Y entonces él se para allí en el escenario:

Una leyenda viva

E imitando algo aprendió

una vez hace mucho tiempo

Él agita su abrigo

Y agita su varita

Sí, conoce a sus clientes.

Y saber lo que quieren

Y el público queda cautivado.

Y se deja engañar

Como mago, puede que sea pésimo.

Pero como bulo, es bueno.

Y cuando todo termine finalmente

Así que te felicitas

Sabes que has experimentado

una velada inolvidable

Un mago se sienta solo

En la habitación donde vive

Con la muerte en su corazón

Y agujeros en sus zapatos

Una pequeña y astuta sonrisa.

Luego levanta la mirada

Pensaron que estaba conjurando

ese es su truco