Sevilla - Mikael Wiehe

Det var om hösten

då när träden fäller bladen

och kvällarna är ljumma

efter sommar’ns heta sol

Apelsinerna på träden

är mogna sedan länge

Och promenadens paviljonger

har slått igen för länge sen

Gatorna låg tomma

medan regnet föll i skurar

Turisterna var borta

Bara tiggarna fanns kvar

Vi gick omkring i gränderna

vid Puerta Macarena

där mycket gamla murar

inte längre ger nåt skydd

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där vindarna är ljumma

och apelsinerna är mogna

och där livet har sin gång

Det var då du sa det till mej

att din kärlek hade svalnat

Du sa att allt förändras

och mitt hjärta frös till is

Sen gick vi till hotellet

för att packa våra väskor

och åka ut till planet

som skulle ta oss hem

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där kvinnorna är vackra

och alltid utom räckhåll

liksom svalorna i skyn

De’e svårt att tänka tanken

den att hemma är där borta

i mörkret och i kylan

och där inget mer blir sagt

Jag tror, jag stannar i Sevilla

i väntan på att våren

ska tina upp mitt hjärta

och förvandla det till en fjäril

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där ritualerna kring livet

kring kärleken och döden

kanske skyddar mej från smärtan

Det var om hösten

då när träden fäller bladen

och kvällarna är ljumma

efter sommar’ns heta sol

fue en otoño

luego, cuando los árboles arrojan sus hojas

y las tardes son templadas

después del sol caliente del verano

Las naranjas en los árboles

están maduros por mucho tiempo

Y los pabellones de los paseos

ha devuelto el golpe hace mucho tiempo

Las calles estaban vacías

mientras la lluvia caía a chubascos

Los turistas se habían ido

Solo quedaron los mendigos

Caminamos por los callejones

en Puerta Macarena

donde paredes muy antiguas

ya no proporciona ninguna protección

creo que me quedo en sevilla

donde los vientos son suaves

y las naranjas estan maduras

y donde la vida tiene su curso

Fue entonces cuando me dijiste

que tu amor se habia enfriado

Dijiste que todo está cambiando

y mi corazón se congeló en hielo

luego nos fuimos al hotel

hacer nuestras maletas

y salir al avion

que nos llevaría a casa

creo que me quedo en sevilla

donde las mujeres son hermosas

y siempre fuera de alcance

así como las golondrinas en el cielo

es dificil pensar

el de casa está por allá

en la oscuridad y en el frio

y donde nada mas se dice

creo que me quedo en sevilla

esperando esa primavera

descongelará mi corazón

y convertirlo en una mariposa

creo que me quedo en sevilla

donde los rituales en torno a la vida

alrededor del amor y la muerte

tal vez me proteja del dolor

fue en otoño

luego, cuando los árboles arrojan sus hojas

y las tardes son templadas

después del sol caliente del verano