Lindansaren - Mikael Wiehe

Jag minns min barndoms längtan

Jag minns den starkt och klart:

Att kunna gå på lina

Under en cirkus välvda tak

Tänk, att få sväva högt där uppe

Som en stjärna i det blå

Långt ovan pajasar och clowner

Ville jag dansa fram på tå

Och våren kom och värmen

Och det var årets stora dag

Med vimplar och fanfarer

Kom cirkusen till stan

Och jag satt först och främst av alla

När orkestern spela' opp

Och längtan var som svindel

Eller feber i min kropp

Jag njöt av alla konster

Av mänskor och av djur

Men lycklig blev jag inte

Förr'n det var lindansarens tur

När virveltrumman skrällde

Och ljuset släcktes ner

Bara en ensam strimma lyste

När han tog sitt första steg

Han svävade som tyngdlös

Han dansa' som i trance

Det var så obeskrivligt vackert

Att vi förstod att det är sant

Att man kan trotsa alla lagar

Att man kan bryta alla band

Och att det inget finns i världen

Som en mänska inte kan

Och vad vet jag väl vad som hände

Om det var nåt som inte höll

Om det var nåt som sprack

Eller nåt som brast

Men han snubblade och föll

Och medan skriken blev till tystnad

Och mitt hjärta slog och slog

Så låg en stjärna där i sågspånet

Och slocknade och dog

Men livet måste levas

Också när man inte längre vill

Men jag gick aldrig mer på cirkus

Jag hörde inte längre till

Det är som miste man förmågan

Att ge sej drömmarna i våld

När man har sett en stjärna falla

På alltför nära håll

Recuerdo el anhelo de mi infancia

Lo recuerdo fuerte y claramente:

Ser capaz de caminar sobre una cuerda.

Bajo un techo abovedado de circo

Imagina poder volar alto allí

Como una estrella en el azul

Muy por encima de payasos y payasos

Quería bailar de puntillas

Y llegó la primavera y el calor

Y ese fue el gran día del año.

Con banderines y fanfarrias

Ven el circo a la ciudad

Y me senté ante todo

Cuando la orquesta toca arriba

Y el anhelo era como un mareo

O fiebre en mi cuerpo

disfruté de todas las artes

De humanos y de animales

pero yo no era feliz

Antes de eso fue el turno de la bailarina de línea.

Cuando el tambor de vórtice traqueteó

Y la luz se apagó

Solo una racha solitaria en la lista

Cuando dio su primer paso

flotaba como si no tuviera peso

Baila' como en trance

fue tan indescriptiblemente hermoso

Que entendimos que es verdad

Que puedes desafiar todas las leyes

Que puedes romper todos los lazos

Y que no hay nada en el mundo

Como ser humano no puede

y que se yo que paso

Si hubo algo que no aguantó

si algo se rompiera

O algo que se rompió

Pero tropezó y cayó.

Y mientras los gritos se convertían en silencio

Y mi corazón latía y latía

Entonces una estrella yacía allí en el aserrín

Y salió y murió

Pero la vida hay que vivirla

Incluso cuando ya no quieras

Pero nunca más fui al circo.

ya no pertenecia

Es como perder tu habilidad.

Ceder a los sueños en la violencia

Cuando has visto caer una estrella

Demasiado cerca