Kloka gumman - Mikael Wiehe

Jag gick till kloka gumman

Jag gick till kloka gumman

i skogen där hon bor

Där satt hon på en stubbe

Där satt hon på en stubbe

och såg på sina skor

Jag gick till kloka gumman

Jag gick till kloka gumman

när smärtan blev för svår

Dom sa, hon kunde bota

Dom sa, hon kunde bota

alla sorters sår

Jag prata' och jag prata'

Hon svara' ingenting

Hon satt i samma tystnad

som skogen runt omkring

Hon titta' i mitt inre

Hon lyssna' på mitt bröst

Sen tog hon mina pengar

och stoppa' i sin börs

Jag gick till kloka gumman

Jag gick till kloka gumman

Sen gick jag därifrån

Allting var det samma

Allting var det samma

när jag gick som när jag kom

Fui a la anciana sabia

Fui a la anciana sabia

en el bosque donde vive

Allí se sentó en un tocón

Allí se sentó en un tocón

y miró sus zapatos

Fui a la anciana sabia

Fui a la anciana sabia

cuando el dolor se volvió demasiado severo

Dom dijo que podía curar

Dom dijo que podía curar

todo tipo de heridas

hablo' y hablo'

Ella no respondió

Ella se sentó en el mismo silencio

como el bosque alrededor

Ella miraría dentro de mí

Ella 'escucha mi pecho

Entonces ella tomó mi dinero

y paren' en su bolsa

Fui a la anciana sabia

Fui a la anciana sabia

luego me fui

todo era igual

todo era igual

cuando fui como cuando vine