Jag spelade för dårarna - Mikael Wiehe

Jag spelade för dårarna

en frusen dag i maj

Vi satt i hospitalets park

i tröja och kavaj

Jag var där på ett kort besök

Det är jag då och då

när almanackan medger det

och andan faller på

Jag sjunger mina sånger

med en klar och tydlig röst

så dårarna ska höra

när dom stiger ur mitt bröst

När sångerna är sorgliga

då faller dom i gråt

När sångerna är glada

då gråter dom ändå

Jag sjunger om den ödslighet

där mänskan vandrar kring

Om murarna som skyddar

men som också spärrar in

Jag sjunger om dom mäktiga

som härskar som dom vill

Om allt, man skulle ändra på

om modet räckte till

Så sjunger jag som jag alltid gjort

om saker som jag vet

Men också om en frihet

bortom stängsel och staket

Och dårarna, dom ler mot mej

i hemligt samförstånd

Dom vet att fast jag döljer det

så är jag en av dom

Jugué para los tontos

un día congelado en mayo

Nos sentamos en el parque del hospital

en suéter y chaqueta

Estuve allí en una visita corta.

Soy yo de vez en cuando

cuando el calendario lo permite

y el espíritu cae sobre

yo canto mis canciones

con una voz clara y distinta

para que los tontos escuchen

cuando se levantan de mi pecho

Cuando las canciones son tristes

luego se echan a llorar

Cuando las canciones son felices

entonces lloran de todos modos

Yo canto sobre esa desolación

donde el hombre deambula

Sobre los muros que protegen

pero que también encierra

Yo canto sobre los poderosos

que gobiernan como les place

En todo caso, uno cambiaría

si el coraje fuera suficiente

Así que canto como siempre lo hice

sobre cosas que sé

Pero también de una libertad

más allá de vallas y vallas

Y los tontos, me sonríen

en acuerdo secreto

Saben que aunque lo escondo

entonces yo soy uno de ellos