Bara en hemlös - Mikael Wiehe

Jag tog mej en runda på stan där jag bor

Då såg jag en hemlös som låg i en port

med ansiktet nersmort av lera och grus

Där måste han ha legat sen kvällen förut

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

En tidning som täcke mot kyla och regn

En gatsten som kudde, trottoaren som säng

Ansiktet märkt av hur livet gått fram

Några hoptiggda slantar låg kvar i hans hand

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

Jag undrar hur det känns när ens liv går på grund

Att kisa mot världen från en bottenlös brunn

Att bli som ett ök som knappt kan asa sej fram

Att leva på gatan och dö utan namn

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

Hice un recorrido por el pueblo donde vivo

Entonces vi a un vagabundo tirado en una puerta

con la cara manchada de barro y grava

Debe haber estado allí desde la noche anterior.

Sólo un vagabundo y ahora está muerto

Ya nadie puede escuchar su oración

Nadie recuerda cómo murió de hambre o se congeló

Sólo un vagabundo y ahora está muerto

Un periódico como cobertor contra el frío y la lluvia

Un adoquín como almohada, la acera como cama

El rostro marcado por cómo fue la vida

Algunos centavos quedaron en su mano.

Sólo un vagabundo y ahora está muerto

Ya nadie puede escuchar su oración

Nadie recuerda cómo murió de hambre o se congeló

Sólo un vagabundo y ahora está muerto

Me pregunto cómo se siente cuando la vida de uno se desperdicia

Entrecerrando los ojos al mundo desde un pozo sin fondo

Para volverse como un desierto que apenas puede prosperar

Vivir en las calles y morir sin nombre

Sólo un vagabundo y ahora está muerto

Ya nadie puede escuchar su oración

Nadie recuerda cómo murió de hambre o se congeló

Sólo un vagabundo y ahora está muerto