Man borde inte sova - Helen Sjöholm

Man borde inte sova när natten faller på

För tänk då blänker stjärnorna högt uppe i det blå

Det är så tyst och stilla

Att sova vore illa

Jag vandrar min vägar

Över slätt och genom skog

Och stjärnorna de följer mig

Så sällskap har jag nog

Det sägs att de är tusen mil

Och mer ändå från oss

Än brinner de med stadigt sken

Än flammar de som bloss

Som silver och kristaller

Nu deras gnistor faller

Och en och annan flämtar till när hon har brunnit ut

Så faller hon då blir det som en strimma rök till slut

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart

Som själva natten ter sig då stjärnor lyser klart

Det är som om det höres en silver spel som rördes

Man borde inte sova när natten faller på

Man borde se på stjärnorna

Man borde vara två

No debes dormir cuando cae la noche.

Porque imagina que las estrellas brillan en lo alto del azul

es tan tranquilo y pacífico

dormir seria malo

ando mis caminos

A través de llanuras y bosques

Y las estrellas me siguen

probablemente tengo esa empresa

Se dice que son mil millas

Y más aún de nosotros

Todavía están ardiendo con un brillo constante.

Todavía están ardiendo como la pólvora

Como plata y cristales

Ahora sus chispas están cayendo

Y uno o dos jadeos cuando se ha quemado

Luego ella cae, luego se vuelve como un rayo de humo al final

Nunca puedes soñar tan maravillosamente y maravillosamente.

Como la noche misma aparece cuando las estrellas brillan intensamente

Es como si escucharas tocar un juego de plata.

No debes dormir cuando cae la noche.

Deberías mirar las estrellas.

deberías ser dos