Duvemåla Hage - Helen Sjöholm

Sedan han lämnat Korpamoen

Tar han stigen mot Bökevara

Bidalites vägskäl ser han snart

En halv fjärdings väg är det bara

Skälljud från korna hör han svagt

Ifrån Åskålens näs och uddar

Hölassen där i träd och snår

Brukar kvarlämna strån och suddar

Över grind och stätta

Har han svingat sig, nu är han nära

Fötterna är lätta

För han vandrar vägen till sin kära

Åkerby har han bakom sig

Där ska dansas på lördagsnatten

När han passerat Åleberg

Ser han Kråkesjöns dunkla vatten

På Krysseboda sommaräng

Ser han liljekonvalj utslagen

Björkskogen där bär nya löv

Där är ljust in på sena dagen

Över grind och stätta

Har han svingat sig, nu är han nära

Fötterna är lätta

För han vandrar vägen till sin kära

Snart är han vid Sju Bönders grind

Jag kan skymta hans vita krage

Snart med hans axel mot min kind

Går jag i Duvemåla hage

Desde que se fue de Korpamoen

Toma el camino hacia Bökevara

Pronto verá la encrucijada de Bidalite

Es sólo la mitad de un cuarto del camino

Sonidos de ladridos de las vacas que escucha débilmente.

Desde el promontorio y promontorios de Åskålen

El pajar allí en árboles y matorrales

Suele dejar pajillas y desenfoques

Sobre la puerta y la puerta

¿Se ha balanceado, ahora está cerca?

Los pies son ligeros

Porque camina el camino hacia su amada

Tiene Åkerby detrás de él.

Habrá baile el sábado por la noche.

Cuando pasó Åleberg

Ve las aguas oscuras del lago Kråkesjön

En el prado de verano de Krysseboda

Ve lirio de los valles noqueado

El bosque de abedules tiene hojas nuevas

Es brillante al final del día

Sobre la puerta y la puerta

¿Se ha balanceado, ahora está cerca?

Los pies son ligeros

Porque camina el camino hacia su amada

Pronto está en la Puerta de los Siete Granjeros.

Puedo vislumbrar su cuello blanco

Pronto con su hombro contra mi mejilla

Voy al pasto Duvemåla