Pojken Och Äventyret - Mikael Wiehe

Hjärtat slog i bröstet

Den dan jag gav mej av

För att söka efter äventyr

Och se vart stigen bar

Mitt mål stod klart framför mej

Det skimrade och brann

Jag ville vinna dej prinsessa

Ditt rike och din hand

Jag gick så frisk och frejdig

Jag gick så rak och stolt

Det fanns ingenting som skrämde mej

Varken fan eller troll

Det var ju dej jag skulle finna

Det var ju dej jag skulle få

Och alla fåglar kvittrade

Och himlen var så blå

Men skogens fåglar tystnade

Och solens skiva sjönk

Och stigen blev en villoväg

Så slingrande och lömsk

Och när kölden tog min vilja

Och när mörkret tog mitt mod

Vad hjälpte det att ropa

I skräckens svarta skog

Och regnet ven och visslade

Och stormen skrek och pep

Och törnen rev mej blodig

När trollen drog mej med

Och det var dej jag drömde om

Och det var dej jag ville ha

När jag levde ibland hundarna

I Bergakungens sal

Och när jag brottades med jätten

Och när jag slogs mot törst och svält

Och när jag skrek av skräck och smärta

I drakens heta eld

Och när jag yrade i feber

Och när min kropp var täckt av sår

Då var det dej mitt hjärta längtade

Och dej mitt öga såg

Och nu står jag här framför dej

Sådan som jag blev

Efter lögnerna och sveken

Och all min ensamhet

Och jag frågar dej stolts jungfru

Och jag fruktar för ditt svar

Vad är det du förväntar dej

Av en mänskorest som jag

Då reser sej prinsessan

Så liljevit och sval

Med rosenröda läppar

I kungaborgens sal

Hennes ögon är så klara

Hennes röst så varm och öm

Och allting är en saga

Och allting är en dröm

El corazón latía en el pecho

el dia que me fui

Para buscar aventuras

Y ver a dónde fue el camino

Mi objetivo estaba claro frente a mí.

Brillaba y ardía

Queria ganarte una princesa

Tu reino y tu mano

Fui tan saludable y feliz.

Caminé tan derecho y orgulloso

No había nada que me asustara

Ni fan ni troll

Eras tú a quien encontraría

Eras tú a quien conseguiría

Y todos los pájaros piaron

Y el cielo era tan azul

Pero los pájaros del bosque callaron

Y el disco del sol cayó

Y el camino se convirtió en un desvío

Tan sinuoso e insidioso

Y cuando el frío se llevó mi voluntad

Y cuando la oscuridad tomó mi coraje

¿Qué ayudó a gritar

En el bosque negro del terror

Y vino la lluvia y silbó

Y la tormenta gritaba y animaba

Y las espinas me desgarraron ensangrentado

Cuando los trolls me arrastraron

Y eras tú con quien soñé

Y eso era lo que quería

Cuando a veces vivía los perros

En Bergakungens sal

Y cuando luché con el gigante

Y cuando tenía sed y hambre

Y cuando grité de miedo y dolor

En el fuego caliente del dragón

Y cuando estaba mareado con fiebre

Y cuando mi cuerpo estaba cubierto de llagas

Entonces eras tú mi corazón anhelaba

Y tu mi ojo vio

Y ahora estoy aquí frente a ti

Tal como me convertí

Después de las mentiras y la traición

Y toda mi soledad

Y con orgullo te pido doncella

Y temo por tu respuesta

¿Qué esperas?

De un remanente humano como yo

Entonces la princesa se levanta

Tan lirio blanco y fresco

con labios rosados

En el Salón del Rey

Sus ojos son tan claros

Su voz tan cálida y tierna.

Y todo es un cuento de hadas

Y todo es un sueño