Stämd i moll - Tysta Mari

Madrasserade väggar, ingen hör mina skrik

Jag sitter som på nålar, rör mig bland lik

Jag är styrd, Jag är styrd men vem håller kontrollen?

Följer manualen, spelar rollen

Är en halvmålad tavla, inget av mig är helt

Har stulit allt runt mig och nekar blint

Jag har sprungit hela livet utan att komma fram

Mitt samvete, det är helt svart

Förväntningarna e noll och prestationen e noll

Jag fixade dom här pillren för att komma I form

Jag är stämd I moll

Fyll mig igen, jag vill flytta hem

Nedsövd och drogad bara tillbaka igen

Såg lyktorna och sen lös det kallt

På ett blekt ansikte I kaos

För jag är en gitarr som tappat sin klang

Den här världen fick mig på fall

Jag kunde höra hur dom viskade mitt namn

Medans jag kröp bakgatorna fram

Dom sjöng en melankolisk sång

Men jag har alltid älskat domedagsprosa

Och jag har alltid vart stämd I moll

För jag har krossat alla lampor som lyst på mig

Har låst alla dörrar och sparkat upp dom igen

Jag hörde orden när dom lämnade min mun

Det där löftet lät så jävla tunt

Jag lovar, jag ska aldrig göra det igen

Nästa gång blir den sista tills jag gör det igen

I en dimma av lögner kändes det rätt sunt

Sen kom golvet emot mig och världen snurra runt

Och I skallen ekade en sorgsen sång

Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om

Och nåt om att vara stämd I moll

Jag minns när det brann

Det var inte det här jag lovade när vi träffa varann

Jag minns hur I gick Sankt Pauls: gatan fram

Genom husen, genom dimman när pappret var blankt

En regning höstkväll på Södermalm…

Paredes de colchones, nadie escucha mis gritos

Me siento como en agujas, moviéndome entre cadáveres

Tengo el control, tengo el control, pero ¿quién tiene el control?

Sigue el manual, juega el papel

Es una pintura a medio pintar, ninguno de mí está completo

Ha robado todo lo que me rodea y niega ciegamente

He corrido toda mi vida sin llegar

Mi conciencia, es completamente negra

Las expectativas son cero y el rendimiento es cero

Arregle estas pastillas para ponerme en forma

estoy afinado en menor

Lléname de nuevo, quiero mudarme a casa

Dormido y drogado acaba de regresar

Vi las linternas y luego las solté frías

En una cara pálida en el caos

Porque soy una guitarra que ha perdido su tono

Este mundo me hizo caer

Podía oírlos susurrar mi nombre

Mientras me arrastraba por las calles secundarias

Cantaron una canción melancólica

Pero siempre me ha gustado la prosa del fin del mundo.

Y siempre he estado afinado en menor

Porque he roto todas las luces que me alumbran

He cerrado todas las puertas y las he pateado para abrirlas de nuevo

Escuché las palabras cuando salieron de mi boca

Esa promesa sonaba tan malditamente delgada

Lo prometo, nunca volveré a hacer eso

La próxima será la última hasta que lo vuelva a hacer.

En una niebla de mentiras, se sentía bastante saludable

Entonces el suelo vino hacia mí y el mundo giró

Y en la calavera resonaba una canción triste

Cantaron algo sobre perdonar y empezar de nuevo

Y algo de estar afinado en menor

Recuerdo cuando se quemó

Esto no fue lo que prometí cuando nos conocimos

Recuerdo caminar por St. Paul's Street

A través de las casas, a través de la niebla cuando el papel estaba en blanco

Una tarde lluviosa de otoño en Södermalm…