Så kallt - Tysta Mari

Du är stenad under Stockholms sol,

Du är en hyena med vassa klor.

Du skapar rytmer, du färgar betong,

Husen svajar, och du svajar med dom.

Det rullar plattor när natten rullar på,

Du mixar färger för det läker sår.

Du samlar stenar som du sätter ihop,

Du bankar ner takten för den går för fort.

Sverige är så kallt.*

Du bryter mönster, delarna är två,

I kärnan av ditt hjärta sitter en nål.

Från Stockholms höjder tittar du ner,

På Stockholms synder och du ler.

En gammal rytm som du har kvar,

Det blåa skär dom där ackorden av,

Den sista fria, den som blev kvar.

Den sista fria, du går aldrig av.

Du kollar ryggen, du är aldrig betrodd,

Du kastar stenar från en bro.

Det här landet är så platt,

Du klipper bojor genom att slänga allt.

Mamma!

Kolla Hit!

Pappa!

Kolla Hit!

Det är lika blekt som ditt skinn,

Det är lika blekt som ditt skinn.

Sverige är så kallt.*

En droppe färg mot svart asfalt…

Estás apedreado bajo el sol de Estocolmo,

Eres una hiena con garras afiladas.

Creas ritmos, coloreas cemento,

Las casas se balancean y tú te balanceas con ellas.

Hace rodar platos a medida que avanza la noche,

Mezclas colores porque cura heridas.

Recoges piedras que juntas,

Disminuyes la velocidad porque va demasiado rápido.

Suecia es tan fría.*

Rompes patrones, las partes son dos,

En el centro de tu corazón hay una aguja.

Desde las alturas de Estocolmo miras hacia abajo,

Sobre los pecados de Estocolmo y tú sonríes.

Un viejo ritmo te queda,

El azul los corta donde las cuerdas de,

El último libre, el que se quedó.

El último libre, nunca te bajas.

Revisas tu espalda, nunca eres de confianza,

Tiras piedras desde un puente.

Este país es tan plano,

Cortas los grilletes tirando todo por la borda.

¡Madre!

¡Mira aquí!

¡Padre!

¡Mira aquí!

es tan pálida como tu piel,

Es tan pálida como tu piel.

Suecia es tan fría.*

Una gota de pintura contra el asfalto negro…