Vill du ha mig ändå - Tomas Andersson Wij

Jag var 17 år när jag kom hit

Med två dunkar Stockholmsvit

Och jag gick ner för gatan

Och speglade mig i fönstren

Jag hade släppt en bomb i mitt barndomsland

Det var nya spår, nya namn

Jag skulle ge mig själv det jag inte fått

Jag skulle springa kapp dom tåg som gått

Jag blir aldrig den

Jag skulle vilja vara

Vill du ha mig ändå

Så får du mig, du får mig

Jag var 17 år när jag kom hit

Jag har fyllt rummen bit för bit

Jag kan ge mig själv det jag vill ha

Ändå vaknar jag om nätterna

Och tror att allt ska tas från mig

Att jag målat in mig, straffat ut mig

Att jag missat nånting helt centralt

Och att ingen bor längs den väg jag valt

Jag blir aldrig den

Jag skulle vilja vara

Vill du ha mig ändå

Så får du mig, du får mig

Jag var 17 år när jag kom hit

Jag har fyllt rummen bit för bit

Tenía 17 años cuando vine aquí.

Con dos latas Suite Estocolmo

y me fui por la calle

Y me reflejó en las ventanas

Había tirado una bomba en el país de mi infancia

Había nuevas pistas, nuevos nombres

Me daría lo que no recibí

Correría los trenes que han pasado

nunca seré eso

me gustaría ser

¿Me quieres de todos modos?

Entonces me entiendes, me entiendes

Tenía 17 años cuando vine aquí.

he llenado las habitaciones pieza por pieza

Puedo darme lo que quiero

Aún así, me despierto por la noche.

Y pensar que todo me lo deben quitar

En el que me pinté, me castigué

Que me perdí algo completamente central

Y que nadie viva por el camino que yo he elegido

nunca seré eso

me gustaría ser

¿Me quieres de todos modos?

Entonces me entiendes, me entiendes

Tenía 17 años cuando vine aquí.

he llenado las habitaciones pieza por pieza