...och en som vandrar - Tomas Andersson Wij

Jag födde i här och jag fick samma namn

Som hans som kände hålen i Jesu hand

Tvivlaren och tvillingen till dig

Och alla de som vandrar

Vi bodde trångt i utkanten av stan

De hade sparat gröna fläckar till oss barn

Och byggt så att den enkla människan kunde leva lagom goda livet

Längst väggen i en stänkfärgskorridor

Drog leden sina blyertsstreck i nio år

Och jag lärde mig att krympa

För här spöades den starke av den svage

Och jag byggde mig en stege utav ord

Såg mitt namn tryckt i svart på varje frukostbord

De sa du kan ta dig hela vägen upp

Bara fortsätt klättra

De sa du kan ta dig hela vägen upp

Bara fortsätt klättra

Och jag blev en sån som överger sig fram

På en pub i London träffa jag en kyrkans man

Han sa tänk på vad du ber om och begär

Det kan hända att du får det

Och nu skymmer det i staden som är min

Från sidorutan sipprar höga luften in

Genom gula ljusets tunnlar

Ekar orden stillhet och förtröstan

Och från radion hörs en sorglös melodi

Min bön idag är en kärlek att falla i

Låt mitt liv få vara värt något

Tvivlare är jag och en som vandrar

Ja låt mitt liv få vara värt något

Tvivlare är jag och en som vandrar

Di a luz aquí y tengo el mismo nombre

Como el que sintió los agujeros en la mano de Jesús

El escéptico y el gemelo para ti

Y todos los que caminan

Vivíamos hacinados en las afueras de la ciudad

Habían guardado espacios verdes para nosotros los niños

Y construido para que el hombre simple pueda vivir una vida razonablemente buena

A lo largo de la pared en un corredor de salpicaduras

El sendero dibujó sus líneas a lápiz durante nueve años.

Y aprendí a encoger

Porque aquí los fuertes fueron azotados por los débiles

Y me construí una escalera de palabras

Vi mi nombre impreso en negro en cada mesa de desayuno

Dijeron que puedes subir todo el camino

solo sigue escalando

Dijeron que puedes subir todo el camino

solo sigue escalando

Y me convertí en uno que se abandona

En un pub de Londres me encuentro con un hombre de la iglesia

Dijo que piense en lo que está pidiendo y pidiendo

puedes conseguirlo

Y ahora está oscuro en la ciudad que es mía

Desde la ventana lateral, el aire alto se filtra en

A través de los túneles de luz amarilla

Se hace eco de las palabras silencio y confianza

Y una melodía despreocupada se escucha desde la radio

Mi oración de hoy es un amor en el que caer

Que mi vida valga algo

Los escépticos somos yo y uno que anda

Sí, que mi vida valga algo

Los escépticos somos yo y uno que anda