Första snön är alltid vitast - Tomas Andersson Wij

Första snön är alltid vitast

den faller tung och tyst nu inatt

plogbilen kryper nerför gatan

och snögubben har en plasthinkshatt

tänds det en stjärna så följer jag dig

det är så lite som håller mig kvar

spåren efter oss dem har snön jämnat ut

och tystnaden ger mig inga svar

Första snön är alltid vitast

den ligger över mina fönsterbleck

som en alpkedja av julaftonsminnen

av gran och gräl och farsans gråa säck

och om tre fyra timmar ska klockorna slå

från Södermalm till Vasastan

all väntan är över

men inte för mig

jag ska lägga mig och sova hela dagen

Första snön är alltid vitast

och jag vet det var länge sen den föll

de vitaste kristallerna blev svarta

och din kind bets av en ny sorts köld

i vimlet av människor har jag sökt din blick

för att se om det finns något kvar

och vem jag än träffar

och hur det än blir

är du aldrig utbytbar

Första snön är alltid vitast

rinnande marshaller i Gamla stan

stora flak av is vid Nybrokajen

och fasaderna av ljus på Stureplan

och någonstans där ute finns du och jag

de vi var — de vi kunde vara

all väntan är över

men inte för mig

jag ska lägga mig och sova hela dagen.

La primera nevada siempre es más blanca

esta cayendo pesado y silencioso esta noche

el camión de arado se arrastra por la calle

y el muñeco de nieve tiene un sombrero de cubo de plástico

si se enciende una estrella yo te sigo

hay tan poco que me mantiene en marcha

las huellas detrás de nosotros ellos la nieve se ha nivelado

y el silencio no me da respuesta

La primera nevada siempre es más blanca

se encuentra sobre los cristales de mi ventana

como una cadena alpina de recuerdos de Nochebuena

de picea y bronca y el saco gris del padre

y dentro de tres o cuatro horas sonarán las campanas

de Södermalm a Vasastan

toda la espera ha terminado

pero no para mí

me voy a la cama y duermo todo el dia

La primera nevada siempre es más blanca

y se que ha pasado mucho tiempo desde que cayo

los cristales más blancos se volvieron negros

y tu mejilla es mordida por un nuevo tipo de frio

en la multitud de gente he buscado tu mirada

a ver si queda algo

y quien sea que me encuentre

y lo que sea

nunca eres intercambiable

La primera nevada siempre es más blanca

mariscales de campo en el casco antiguo

grandes copos de hielo en Nybrokajen

y las fachadas de luz sobre Stureplan

y en algún lugar por ahí tú y yo estamos

quiénes éramos - aquellos que podríamos ser

toda la espera ha terminado

pero no para mí

Me voy a la cama y duermo todo el día.