Bläckfisken - Tomas Andersson Wij

Jag är tillbaks på gatorna

De långa bläckfiskarmarna

De som griper om kvarteren

Dit ingen längre flyttar bara hamnar

Och det är en konstig känsla

Att gå omkring och vara van och hemma

Bland gångtunnlar loftgångshus

Och allting som jag alltid ville från

Skräp och däck i skogarna

De mindre industrierna

E4: ans dova brus och

Tunnelbanans rum av ljus över broarna

Har du nånsin tatt dig ända hit

Till slutstationen ända hit till kanten

Har du stått och väntat här nångång

Har du känt det i dig själv

Man ser de överallt i dag

De nya svenska statarna

De som tar vad de kan få

Och närsomhelst kan tvingas gå

De nya slavarna

De som sänker sina krav

För att vi som redan har ska få mera

Och för varje dag som går

Får jag svårare att leva med mig själv

Jag tar vägen in bland tallarna

Där vi cyklade om vårarna

Det gick historier om farliga män

Som låg och väntade i dikena

Snöbärsbuskar sly och grus

Vi trampade med släckta ljus, tysta

Tills vi såg hyreshusen

Över trädens kronor

Och en dumpad varuvagn

Jag är tillbaks på gatorna

De långa bläckfiskarmarna

Jag är tillbaks på gatorna

De långa bläckfiskarmarna

estoy de vuelta en las calles

Los largos brazos del pulpo

Los que se apoderan del barrio

Donde ya nadie se mueve solo termina

Y es un sentimiento extraño

Para caminar y estar acostumbrado y en casa

Entre las casas de la pasarela del ático del metro

Y todo lo que siempre quise de

Basura y llantas en los bosques

Las industrias más pequeñas

El ruido sordo de E4 y

Metro sala de luz sobre los puentes

¿Alguna vez has llegado hasta aquí?

Hasta el final todo el camino hasta el borde

¿Alguna vez te has parado y esperado aquí?

¿Lo has sentido en ti mismo?

Los ves en todas partes hoy.

Los nuevos estados suecos

Los que toman lo que pueden conseguir

Y en cualquier momento puede verse obligado a marcharse

Los nuevos esclavos

Los que bajan sus exigencias

Para nosotros que ya tenemos que sacar más

Y por cada día que pasa

Me resulta más difícil vivir conmigo mismo

Tomo el camino hacia los pinos

Donde pedaleamos en la primavera

Había historias de hombres peligrosos

¿Quién estaba esperando en las zanjas?

Snowberry arbustos astutos y grava

Pisoteamos con luces apagadas, en silencio

Hasta que vimos los edificios de apartamentos.

sobre las copas de los árboles

Y una furgoneta volcada

estoy de vuelta en las calles

Los largos brazos del pulpo

estoy de vuelta en las calles

Los largos brazos del pulpo