Invandrarblues - Markus Krunegård

Ingen i Helsingfors känner igen mig

Gå på stan här är som att gå i skogen

Jag saknar skogen

Det första språk som jag lärde mig av mamma

Är det första språk som jag börjat glömma

Känner hur jag muterar i realtid

I min egen röst hör jag en främlings

Här är gatan där mamma blev dumpad

Av en tjockis som gillade godis och bilar

Det får syster och jag tacka för

Ett hjärta dött, två fött

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Lost and Found It är stans största disco

Sammanlagt har jag varit där i veckor

Nu går jag förbi

De undrar om alla klyschor stämmer

Om svenskar är töntar och diplomater

Om finnar är mer macho, mer raka böghatare

Stämmer det?

Kärlek och språk är sådant som förenar

Kärlek och språk är sådant som delar

Det första språk jag lärde mig av mamma

Är det första jag börjat glömma

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Fick ditt brev tolv år för sent

Det på finska i bläck där du skrev

Om dig själv och det nya millenniet

Undrade om jag ville fira det med dig

Ingen som lever kommer ifrån sina egna sliding doors

Tänk om, vad hade hänt om jag fått dom orden när du skrev dom?

Känner mig så hemma här

Känner mig så borta här

Känner mig så halv här

Och halv är det jag är

Nadie en Helsinki me reconoce

Caminar en la ciudad aquí es como caminar en el bosque

extraño el bosque

El primer idioma que aprendí de mi madre.

Es el primer idioma que comencé a olvidar.

Siente como muto en tiempo real

En mi propia voz escucho a un extraño

Aquí está la calle donde arrojaron a mi madre.

Por un gordo al que le gustaban los dulces y los autos

Hermana y yo podemos agradecerte por eso.

Un corazón muerto, dos nacidos

Me siento como en casa aquí

Me siento tan fuera de lugar aquí

Sintiéndome tan medio aquí

Y la mitad es lo que soy

Lost and Found Es la discoteca más grande de la ciudad

En general, he estado allí durante semanas.

Ahora paso

Se preguntan si todos los clichés son ciertos

Si los suecos son idiotas y diplomáticos

Si los granitos son más machistas, más heterosexuales gay haters

¿Es verdad?

El amor y el lenguaje son cosas que unen

El amor y el lenguaje son cosas que comparten

El primer idioma que aprendí de mi madre.

Es lo primero que comencé a olvidar

Me siento como en casa aquí

Me siento tan fuera de lugar aquí

Sintiéndome tan medio aquí

Y la mitad es lo que soy

Recibí tu carta doce años tarde

Está en finlandés con tinta donde escribiste

Sobre ti y el nuevo milenio

Me preguntaba si quería celebrarlo contigo

Nadie que vive viene de sus propias puertas correderas

Piensa, ¿qué hubiera pasado si hubiera recibido esas palabras cuando las escribiste?

Me siento como en casa aquí

Me siento tan fuera de lugar aquí

Sintiéndome tan medio aquí

Y la mitad es lo que soy