3:ans spårvagn genom ljuva livet - Markus Krunegård

Det var länge sen vi såg varann

Länge sen vi prata

För till gathörnen kommer ingen tillbaka

Vi var Dinky Toys pojkarna som flydde upp på taken

Vi tävlade om allt men mest i att va vaken

Det var farlig musik

Det fanns ingen polis som kunde stoppa oss

Det var midsommarafton på lyckliga gatan

Jag gick till ett gathörn

Och sen gick jag tillbaka

Dinky Toys pojkarna har fått sina prinsessor

Och det är fullt i bilen

Av gitarrer och väskor

Så jag tar 3: ans spårvagn

Genom ljuva livet igen

Spårvagn genom ljuva livet

Ljuva livet, ljuva livet

Spårvagn genom ljuva livet

Ljuva livet, ljuva livet

Monika var min när hon

Inte va nån annans flicka

Hon var 12 och jag var 17

Vi var dödsdömda i lyckan

Hon lämna mej för nåt bättre

Och när vi möttes igen

Hennes ögon i skuggorna var som döden själv

Hon tog mina händer och sa att

Hon hade läst om mig i tidningen

En del gator går åt helvete

En del går upp i himlen

Människor kommer ingenstans

Och människor försvinner

Men jag lovar på mitt hjärta

Att jag står fast vid drömmarna

Än finns soluppgångarna

Och fisken i strömmarna

Och nu möts vi igen

Nu när minnenas spårvagn rullar hem

Spårvagn genom ljuva livet

Ljuva livet, ljuva livet

Spårvagn genom ljuva livet

Ljuva livet, ljuva livet

Hacía mucho tiempo que no nos veíamos

Mucho tiempo desde que hablamos

Porque nadie vuelve a las esquinas

Éramos los chicos de Dinky Toys que escapaban a los tejados

Competimos por todo, pero sobre todo por mantenernos despiertos.

era musica peligrosa

No había policía para detenernos.

Era la víspera del solsticio de verano en la calle.

fui a una esquina de la calle

Y luego volví

Los chicos de Dinky Toys tienen sus princesas

Y está lleno en el auto

De guitarras y bolsos

Así que tomo el tercer tranvía

A través de la dulce vida otra vez

Tranvía a través de la dulce vida

Dulce vida, dulce vida

Tranvía a través de la dulce vida

Dulce vida, dulce vida

Monika era mía cuando ella

No seas la chica de otra persona

ella tenia 12 y yo 17

Estábamos condenados a la felicidad

Ella me dejo por algo mejor

Y cuando nos volvimos a encontrar

Sus ojos en las sombras eran como la muerte misma

Ella tomó mis manos y dijo que

Ella había leído sobre mí en el periódico

Algunas calles se van al infierno

Una parte sube al cielo

La gente no está llegando a ninguna parte.

Y la gente desaparece

Pero prometo mi corazón

Que me quedo con los sueños

Todavía hay amaneceres

Y los peces en los arroyos

Y ahora nos volvemos a encontrar

Ahora que el tranvía de los recuerdos está rodando a casa

Tranvía a través de la dulce vida

Dulce vida, dulce vida

Tranvía a través de la dulce vida

Dulce vida, dulce vida