Vårkänning - Hootenanny Singers

Jag vet var spindlarna spänna, i vassen nät över vattnet

Var den skummaste dagningen dallrar

I den blommande ljungens skogar

Jag har räknat bäckarnas dammar

Av korslagda nedblåsta grenar

Från kärrlandets mörkgula björkar

Jag har sett var de unga uttrarna

Gå att jaga i grumliga vågor

Under lösa, gungande tuvor

Och gula, vaggande land

Jag har känt det dunklaste dunkla

Som lever och njuter och lider

Under gräsens flätade täcke

Som kravlar och krälar och kryper och fångar och dödar och äter och avlar och

dör för att leva pånyttfött i kommande tider…

Jag vet alla vägar för vattnet

Där de nyfödda bäckarna mumla

Under mossornas multnande skogar

Under böljande lövverk som myllra av kvickbent och svartbrunt och maskvitt

Som väntar på växande vingar

Till soldans i berglandets vår

Det visslar en bondtrygg stare

Det skymtar en räv över mon

Det hoppar en jagad hare —

Jag trampar en mask med skon

Jag blev väckt av liv som larmar

Jag har vaknat i vårens armar

Och fast hungrig jag strängat min lyra

Bland alarnas droppande blom

Är jag rusig av vårens yra

Där jag går i min fattigdom…

Jag blev väckt av liv som larmar

Jag har vaknat i vårens armar

Och fast hungrig jag strängat min lyra

Bland alarnas droppande blom

Är jag rusig av vårens yra

Där jag går i min fattigdom…

Sé dónde están tensas las arañas, en afiladas redes sobre el agua

Donde el día más aterrador estaba zumbando

En los bosques de brezos en flor

He contado los estanques de los arroyos

De ramas voladas cruzadas

De los abedules amarillos oscuros de los pantanos

He visto dónde están las nutrias jóvenes

Ir a cazar en olas nubladas

Bajo mechones sueltos y oscilantes

Y tierra amarilla y oscilante

He sentido la oscuridad más oscura

Que vive y goza y sufre

Bajo el manto trenzado de la hierba

Que se arrastra y se arrastra y se arrastra y atrapa y mata y come y cría y

muere para vivir renace en tiempos futuros…

Conozco todos los caminos para el agua

Donde los arroyos recién nacidos murmuran

Bajo los bosques en descomposición de los pantanos

Bajo un follaje ondulante que pulula de veloces patas y negro-marrón y gusano-blanco

Esperando alas crecientes

Para bailar al sol en la primavera del país montañoso

Silba un estornino de confianza campesina

Se vislumbra un zorro sobre Mon.

Una liebre perseguida salta -

me piso una mascara con el zapato

Me despertó la vida que suena

Me he despertado en los brazos de la primavera

Y aunque hambriento ensarté mi lira

Entre las flores chorreantes de las alarmas

¿Estoy intoxicado por el vértigo de la primavera?

A donde voy en mi pobreza...

Me despertó la vida que suena

Me he despertado en los brazos de la primavera

Y aunque hambriento ensarté mi lira

Entre las flores chorreantes de las alarmas

¿Estoy intoxicado por el vértigo de la primavera?

A donde voy en mi pobreza...