Nio år - Garmarna

Första gåvan hon av styvmodern fick

Nio år ska du gå med fostret ditt

Kari hon frågte till herr Peder så

Hur länge ska en kvinna med fostret gå

Mig väcker så lönneliga sorgen

Fyrtio veckor är det förvisst

Så gick Maria med Jesu Krist

När som det led till det nionde år

Då ville hon hem till sin fader gå

Herr Peder han sade till småsvenner så

Gåen och sadlen gångaren grå

Kören så vackert genom den by

Att I ej väcken hundar och gören stort gny

Kören så vackert över den bro

Att I ej väcken människor och gören oro

När som hon kom till sin faders gård

Ute för henne fadern månd stå

Välis mig välis mig vad jag nu ser

Nu ser jag min dotter hemkomma till mig

Kära min fader I gläds ej åt mig

Det är ej stor glädje som följa med mig

Härifrån for jag då jag var ung

Nu kommer jag igen nu är jag så tung

Härifrån for jag då jag var mö

Nu kommer jag igen nu ska jag och dö

El primer regalo que recibió de su madrastra

Durante nueve años, debes ir con tu feto.

Kari le preguntó al Sr. Peder así

¿Cuánto tiempo debe durar una mujer con el feto?

Estoy tan secretamente excitado por el dolor

Cuarenta semanas ciertamente es

Así que María se fue con Jesucristo

Cuando llevó al noveno año

Entonces ella quiso ir a casa con su padre.

Sr. Peder le dijo a los amiguitos así que

El andar y silla de peatón gris

El coro tan hermoso a través de ese pueblo

Que no despiertes a los perros y hagas un gran gruñido

El coro tan hermoso sobre ese puente

Que no despiertes a la gente y se preocupe

Cuando llegó a la granja de su padre

Su padre está parado afuera.

Elijo lo que veo ahora

Ahora veo a mi hija volviendo a casa conmigo.

Mi querido padre, no te regocijes por mí

No es una gran alegría acompañarme.

Me fui de aquí cuando era joven

Ahora voy a volver ahora soy tan pesado

Me fui de aquí cuando era virgen

Ahora vendré de nuevo ahora me voy a morir