Människors Kärlek - Eva Dahlgren

Jag ligger på sängen

Och röker och tänker

I det främmande köket

Som tänkar, vad gör jag här?

Människors kärlek

Människors lust

Människors längtan

Att höra ihop är som luft

Jag skänner på huden

Och hunden är lyclig

Men hjärtat därunder

Förvånansvärt tomt

Ögonen tåras

Jag skyller på rök

Och går innan något gör ont

Och jag tror att jag vet

Och jag tror att jag känner

Men hur ska jag veta att

Jag någonsin varit där

Och fjärilars

Kittlande vingspetsar är kanske

Bara just det det är

Det är det starkaste jag känner

Inget gör mig svagare än det

Min fantasi vet inga gränser

När jag ska skydda mitt hjärta

Jag letar bland minnen

Och bilden är lyckilg

Men färgen förvånansvärt blek

Och smaken och doften

Sedan länge förlorad

Är min förmåga att älska så vek

estoy acostado en la cama

Y fuma y piensa

En la cocina extranjera

¿Quién piensa, qué estoy haciendo aquí?

el amor de la gente

el deseo de la gente

el anhelo de la gente

Pertenecer juntos es como el aire

me froto en la piel

y el perro es feliz

Pero el corazón de abajo

Sorprendentemente vacío

los ojos agua

culpo al humo

Y vete antes de que te duela algo

Y creo que lo sé

Y creo que siento

pero como se que

alguna vez he estado allí

y mariposas

Las puntas de las alas que hacen cosquillas son quizás

Justo lo que es

Eso es lo más fuerte que siento

Nada me hace más débil que eso.

Mi imaginación no tiene límites

Cuándo proteger mi corazón

busco entre recuerdos

Y la imagen es feliz.

Pero el color es sorprendentemente pálido.

Y el sabor y el olor

Perdido hace mucho tiempo

Es mi capacidad de amar tan débil