Sand - Eva Dahlgren

Jag vet

Jag vet det är långt till dig

Från där jag bor nu

Jag kanske inte hittar

Ända fram längre

Jag minns bara genvägen

Genom skogen

Där vi gick

Men jag tror

Den dagen då vi slutar

Att vika med blicken

Är det som när

Svalor flyger lågt innan regn

Orden irras

Studsar innan de landar

Det är så det känns

Ett gammalt foto

Jag tror jag var elva eller så

Din arm runt mej

Och livet låg som en motorväg

Rakt in i himmel blå

Vi är som sand

Vi är som sandkorn

I en vind som leker med oss

Sand i en vind

Jag vet att ingen

Växer upp i samma familj

Att alla bröder och systrar

Har en egen bild

Inte ens samma mamma och pappa

Hur gärna vi än vill

Men jag önskar så

Att minnet av leken

Ska bli så stark

För jag tror att det är den

Inte blodet

Som får kärleken att

Leta sig fram

Genom vuxenhetens prestigefyllda sankmarker

Vi hade aldrig samma drömmar

Men vi blandade blod på en fingertopp

För att det som skulle hända med oss

Aldrig skulle få oss att vända oss bort

Vända ryggen till

Och låta tystnaden ta över

lo sé

Sé que es un largo camino para ti

De donde vivo ahora

puede que no encuentre

Todo el camino más lejos

solo recuerdo el atajo

A través del bosque

donde fuimos

Pero yo pienso

El día que terminamos

Doblar con la mirada

¿Es como cuando

Las golondrinas vuelan bajo antes de la lluvia

orden irras

Rebote antes de aterrizar

así es como se siente

una foto vieja

Creo que tenía once años más o menos.

tu brazo a mi alrededor

Y la vida era como una carretera

Directo al cielo azul

somos como la arena

Somos como granos de arena

En un viento que juega con nosotros

Arena en un viento

no conozco a nadie

Crecer en la misma familia

Que todos los hermanos y hermanas

Tiene su propia imagen

Ni siquiera la misma mamá y papá

No importa cuánto queramos

pero así lo deseo

Que el recuerdo del juego

va a ser tan fuerte

porque creo que es todo

no la sangre

Que hace el amor que

Encontrarse

A través de los pantanos de prestigio de la edad adulta

Nunca tuvimos los mismos sueños.

Pero mezclamos sangre en la punta de un dedo

porque lo que nos pasaría

Nunca nos haría alejarnos

da la espalda

Y deja que el silencio se apodere