Människor gör ont - Eva Dahlgren

Jag känner människor med tomma hjärtan

Frusna själar på villovägar

Som vet hur man skadar utan att slå

Det finns dom som aldrig öppnar munnen

Utan att förtala andras lycka

Det har jag aldrig kunnat förstå

Mönniskor gör ont

Jag tror dom njuter av att såra

Människor gär ont

Jag tror ni älskar mina tårar

Det finns dom som öppnar alla portar

Blottar hela själen det lilla som finns i den

Jag älskar dom som slussar lite pö om pö

För jag vill alltid ge någonting tillbaka

Men så faller jag för trycket och ger för mycket

Då finns det dom som ljuger lögner vita som snö

Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer

Ska jag lite till nån annan

Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer

Jag har mig själv och ingen annan

Människor gör ont

Jag tror att dom njuter av att såra

Människor gör ont

Jag tror ni älskar mina tårar

Conozco gente con el corazón vacío

Almas congeladas en el camino equivocado

Quien sabe lastimar sin golpear

Hay quien nunca abre la boca

Sin calumniar la felicidad de los demás.

nunca he sido capaz de entender eso

la gente duele

Creo que disfrutan lastimando

la gente duele

Creo que amas mis lágrimas

Hay quienes abren todas las puertas

Expone toda el alma a lo poco que hay en ella

Amo a los que se encierran un poco una y otra vez

Porque siempre quiero dar algo a cambio.

Pero luego caigo en la presión y doy demasiado

Luego están los que yacen blancos como la nieve

Nunca más, nunca más, nunca más, nunca más

¿Voy a ir un poco a alguien más

Nunca más, nunca más, nunca más

me tengo a mi mismo y a nadie mas

la gente duele

Creo que disfrutan lastimando

la gente duele

Creo que amas mis lágrimas