Det Allra Största Ljuset - Eva Dahlgren

I det största tysta ljuset

Står jag

Oktoberluftenrunt mitt huvud

Bränner

Det vita kalkstenskalla vinet

Säger

Jag har överlevt det här

Och järnet böjde sig för vinden

Motfall

Jag borrar blod i den här årsringen

Av metall

Men ögonlockets mjuka mörker

Säger

Jag har överlevt det här

Från eirkelns mitt går oräkneliga

Vägar

En slungbolls kraft över viljans platta

Ängar

Förvånad står jag vid den yttre ringen

Tänker

Jag har överlevt det här

För jag låg slagen mot den hårda

Marken

Kanske var det jag som gav den första

Sparken

Men där nere

Där man kryper

Tar man ingenting

Personligt

Allt är överlevnad där

I det allra största tysta ljuset

Står jag

Och i min skugga ser jag nåden

Tror jag

Så nära vinna och förlora

Är man

Och jag har överlevt det här

En la mayor luz silenciosa

Me paro

Aire de octubre alrededor de mi cabeza

Incendio

El vino blanco de piedra caliza

Dice

he sobrevivido a esto

Y el hierro se inclinó al viento

Contraataque

Estoy perforando sangre en el anillo de este año

Hecho de metal

Pero la suave oscuridad del párpado

Dice

he sobrevivido a esto

Desde el centro del círculo van innumerables

Formas

El poder de una honda sobre el plato de la voluntad

prados

Sorprendido, me paro en el anillo exterior

Pensamiento

he sobrevivido a esto

Porque me golpearon contra el duro

El terreno

Tal vez fui yo quien dio el primero

chispear

pero ahí abajo

donde te arrastras

si no tomas nada

Personalmente

Allá todo es supervivencia.

En la mayor luz silenciosa

Me paro

Y en mi sombra veo gracia

pienso

Tan cerca de ganar y perder

Eres tú

Y he sobrevivido a esto