Pepparmyntstabletterna - Torsson

Det var mörkt klockan 6 och jag satt på min buss

Som vanligt på väg hem från mitt jobb

Det var fullt och på platsen bredvid mig där satt

En man som var klädd som en snobb

Hans skjorta vit, hans kavaj var korrekt

Han luktade ändå av svett

Jag var trött och försökte och tänka på annat

När han sög på en pepparmyntstablett

Jag blev klämd mellan mannen och fönstret och sa:

«Förlåt, kan ni flytta Er en bit»?

Då la han ett pekfinger över sin mun

Och skakade huvet hit och dit

Jag antog av gesten att mannen var stum

Det var den ende jag någonsin sett

Jag mötte hans blick och han nickade vänligt

Och bjöd på en pepparmyntstablett

Han tog upp en gammal mobiltelefon

Och peka' på knappen för «Mute»

Jag minns att jag tyckte det verkade som

Han trodde jag var en idiot!

Han log för sig själv, och han skrattade tyst

På ett underligt, grymtande sätt

Sen tystnade skrattet, hans leende dog

Och han bjöd på en pepparmyntstablett

När dom stannade bussen på nästa hållplats

Så hände en underlig sak

En maskerad man steg på där framme

Och dessutom flera där bak

Mannen där framme drog upp en pistol

Sa till oss att sitta still

Han ställde sig alldeles bredvid oss

Och luktade pepparmyntspastill

Dom maskerade männen gick fram längs gången

Och skrek på ett främmande språk

Dom tog våra pengar och smycken och guld

Och slog vår chaufför med en påk

Sen tog dom den stumme och hoppade av

Den stumme skrattade brett

Han försvann och var borta men kvar på hans plats

Låg en ask med en pepparmyntstablett

Estaba oscuro a las 6 en punto y yo estaba sentado en mi autobús

Como de costumbre en el camino a casa desde mi trabajo

Estaba lleno y en el asiento a mi lado se sentó

Un hombre que estaba vestido como un snob

Su camisa blanca, su chaqueta era correcta

Todavía olía a sudor

Estaba cansado y traté de pensar en otras cosas.

Cuando chupó una pastilla de menta

Quedé atrapado entre el hombre y la ventana y dije:

«Disculpe, ¿puede moverse un poco»?

Luego se puso el dedo índice sobre la boca.

Y sacudió su capucha de esta manera y de aquella

Supuse por el gesto que el hombre era mudo.

fue el unico que vi

Me encontré con su mirada y él asintió amablemente.

Y ofreció una tableta de menta

Cogió un teléfono móvil viejo

Y toque el botón para «Silencio»

Recuerdo haber pensado que parecía

¡Él pensó que yo era un idiota!

Se sonrió a sí mismo, y se rió en voz baja.

De una manera extraña, gruñendo

Entonces la risa se detuvo, su sonrisa murió

Y me ofreció una pastilla de menta

Cuando detuvieron el autobús en la siguiente parada

Entonces algo extraño sucedió

Un hombre enmascarado dio un paso adelante

Y también varios en la espalda

El hombre de enfrente sacó un arma.

Nos dijo que nos quedáramos quietos

Se paró justo al lado de nosotros

Y olía a pastillas de menta

Los hombres enmascarados caminaron por el pasillo.

Y gritó en un idioma extranjero

Se llevaron nuestro dinero, joyas y oro.

Y golpear a nuestro conductor con un palo

Luego tomaron al tonto y saltaron

El mudo rió ampliamente

Desapareció y se fue pero permaneció en su lugar.

Había una caja con una pastilla de menta.