Bröderna Holm - Torsson

Det var Kristi himmelfärd, snön låg kvar trots våren

Jag var ute o lekte med bröderna Holm

Vi kom från Svarta havet, passerade Bosporen

På en å, i utkanten av Tidaholm

Börje Holm var äldst, två år äldre än Sören

Han tuggade tobak o var kapten ombord

Han spottade i vattnet, från sin plats i fören

Det var alldeles tyst, ingen sa ett ord

Jag stog längst bak på flotten, i den blåa anoraken

Det blev kallt o fuktigt när regnet strilade ner

Det fanns en katt ombord, med ett halsband om nacken

Den var bra att ha, för en katt hör mycket mer

Vi angjorde land, o tog med den svarta katten

Det hotade att blåsa upp till storm

Börje hade vässat en käpp, o fyllt en hink med vatten

När jag plötsligt fick syn på två män i arméns uniform

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Jag såg dom nere vid vattenbrynet, jag stod gömd bakom en gran

Jag var den ende som såg dom komma dit

Dom hade vars ett skjutvapen o siktade på en svan

Som var brandgul om fötter o näbb, i övrigt vit

Den ene hade mörkbrun hy, som om han kom från Indien

Han såg ut som om nånting i näsan var till besvär

Den andre var kraftigt byggd, hade kolven intill kinden

O han spände långsamt hanen på sitt gevär

Plötsligt nös den mörke, o tappade sin mössa

Han böjde sig ner för o ta den, men föll omkull

Då stötte han till den andre, som tappade sin bössa

O jag minns att jag blev glad för svanens skull

Bössan föll i vattnet, o naturligvis blev den blöt

Dom tog bössan o mössan med sig, o gav sig av

Sen föll den första droppen, o jag tittade upp o beslöt

Att fälla upp kapuschongen o gå tillbaks

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Era la ascensión de Cristo, la nieve se mantuvo a pesar de la primavera

Estaba jugando con los hermanos Holm

Venimos del Mar Negro, pasamos el Bósforo

En un arroyo, al borde de Tidaholm

Börje Holm era el mayor, dos años mayor que Sören

Mascaba tabaco y era el capitán a bordo.

Escupió al agua, desde su lugar en la proa

Estaba completamente en silencio, nadie dijo una palabra.

Yo estaba de pie en la parte trasera de la balsa, en el anorak azul

Se puso frío y húmedo mientras la lluvia caía

Había un gato a bordo, con un collar alrededor de su cuello.

Fue bueno tenerlo, porque un gato oye mucho más

Entramos en tierra, y trajimos al gato negro

Amenazó con estallar en una tormenta

Börje afiló un palo y llenó un balde con agua.

Cuando de repente vi a dos hombres en uniforme del ejército

Nacieron en Hökensås, pero vivían en Tidaholm

Ambos, los hermanos Holm

Nacieron en Hökensås, pero vivían en Tidaholm

Ambos, los hermanos Holm

Los vi a la orilla del agua, me escondía detrás de un abeto

Yo fui el único que los vio llegar

Cada uno tenía un arma de fuego y apuntaba a un cisne.

Que era amarillo fuego en los pies y el pico, por lo demás blanco

Uno tenía la piel morena, como si viniera de la India.

Parecía como si algo en su nariz le estuviera molestando.

El otro era corpulento, tenía el trasero pegado a la mejilla.

Oh, lentamente amartilló su rifle

De repente el moreno estornudó y se le cayó la gorra

Se inclinó para tomarlo, pero se cayó

Luego chocó con el otro, que soltó su arma.

O recuerdo estar feliz por el cisne

El arma cayó al agua y, por supuesto, se mojó.

Se llevaron la pistola y el sombrero y se fueron.

Entonces cayó la primera gota, miré hacia arriba y decidí

Para doblar el capó y volver

Nacieron en Hökensås, pero vivían en Tidaholm

Ambos, los hermanos Holm

Nacieron en Hökensås, pero vivían en Tidaholm

Ambos, los hermanos Holm