Ensamhetens andar - Stilla

Självvald den är, den ensamhet här önskas beskriva

Ifred vill den vara, och längtar alltid bort

Bort från dig och ditt

Aldrig fylld av avsky

Alltid fylld av kärlek

Till ensamheten

Till människan

Den ensliga vägen alla stundom vandrar

Ingen står beroende av andras ben

I tanken

I önskan

Till ensamheten, till människan

Frigjort är köttet och leder anden

Bort från kroppen

I samförstånd ett avsked aldrig delat

Med din verklighet

Es autoelegido, la soledad aquí se quiere describir

Ifred quiere que lo sea, y siempre lo anhela.

lejos de ti y de los tuyos

Nunca lleno de asco

Siempre lleno de amor

a la soledad

Al hombre

El camino solitario que todos recorren a veces

Nadie depende de las piernas de los demás.

En el tanque

en el deseo

A la soledad, al hombre

La carne se suelta y conduce al espíritu

lejos del cuerpo

Por consenso una despedida nunca compartida

con tu realidad