Nebula - Skogen

Månens kyla skänker sin lyster

Över skog och berg

Stämningen är kall och dyster

Hypnotisk är dess färg

Den djupa skogen, vid och bred

Av månskenet besatt

Sträcker sig mil i led

Nu stundar ulvens natt

Dimhöljt, dunkelt, mörkt och kallt

In i skogens kärna

Här flockas vargar tusenfalt

Under en lysande stjärna

Ständig jakt på människoblod

En hunger väcks till liv

Vargakäftens vredesmod

Förgörande destruktivt

Blodulvens tid, ett vredgat gap

I den svarta dimman

Människors enfaldiga dårskap

En rädsla att förnimma

Ultra silvam

Nebula

Ultra silvam

Nebula

El frío de la luna da su brillo

Sobre bosques y montañas

El ambiente es frío y sombrío.

hipnótico es su color

El bosque profundo, ancho y ancho

Obsesionado por la luz de la luna

Extiende millas seguidas

Ahora se acerca la noche del lobo

Cubierto de niebla, oscuro, oscuro y frío

En el corazón del bosque

Aquí los lobos acuden mil veces

Bajo una estrella brillante

Búsqueda constante de sangre humana

Un hambre es traída a la vida

La ira de Vargakäften

Destructivamente destructivo

Tiempo de lobo de sangre, una brecha retorcida

En la niebla negra

estupideces tontas de la gente

Un miedo que se siente

ultra silvam

Nebulosa

ultra silvam

Nebulosa