Griftenatt - Skogen

Regnet piskar den häll

Av det berg där skuggor gror

Kallt är månens sken

Fast i nattens klor

En öde plats upp på en höjd

Mystisk och morbid

Griftenatt

Här samlas väsen av en natur

Så vederstyggligt sjuk

Gengångare från döda män

Draperade i svepeduk

Månen kallar dem till liv

De hemsöker den plats

Där döden gav sin sista giv

Och livet har ersatts

Om natten kan man se dem gå

Genom träsk och skog

Diffusa väsen, gastar, maror

Av banemän som dog

Griftenatt

Ingen vågar sig längre hit

Det blir alltid deras fall

Döden tar sig in i deras andetag

Och följer månens kall

La lluvia lo está golpeando

De la montaña donde crecen las sombras

la luz de la luna es fria

Atrapado en las garras de la noche

Un lugar desierto en una colina

Misteriosa y morbosa

Grifenatt

Las esencias de una naturaleza se reúnen aquí

Tan asquerosamente enfermo

Fantasmas de hombres muertos

Envuelto en un paño

La luna los llama a la vida

Ellos frecuentan ese lugar

Donde la muerte dio su último dar

Y la vida ha sido reemplazada

Por la noche puedes verlos caminar

A través de pantanos y bosques

Criaturas difusas, jadeos, pesadillas

De los hombres de la pista que murieron

Grifenatt

Ya nadie se atreve a venir aquí

Siempre será su caso.

La muerte entra en su aliento

Y sigue el frío de la luna