Mardrom - Siebenbürgen

Den dunkla maran har lämnat mig

Dagen gryr i öster

Men ännu hemsöks jag utav

Den gångna nattens röster

Jag vandrar likt en vålnad fram

Med tunga steg jag hasa

Dock förråder mig min blick

Som tydligt speglar fasa

Varje natt är lika dan

I kallsvett jag mig vrider

Men kan ej komma undan från

Den mara som mig rider

Vart kan jag fly från något som

Jag själv är boning åt

Det finns ej lindring för min själ

Ej hjälper skratt, ej gråt

Jag är fast i skräckens klor

Likt rovdjur dom mig klöser

Jag lever stilla i vankelmod

Tills döden mig förlöser

La mara oscura me ha dejado

El día amanece en el este

Pero todavía estoy obsesionado por eso

Las voces de anoche

camino como un fantasma

Con pasos pesados ​​me apresuro

Sin embargo, mi mirada me traiciona.

Que refleja claramente el horror.

Cada noche es el mismo día

En sudor frío me vuelvo

Pero no puede alejarse de

La mara que me cabalga

¿Dónde puedo escapar de algo como

yo mismo vivo en el

No hay alivio para mi alma

La risa no ayuda, no el llanto.

Estoy atrapado en las garras del horror

Como depredadores, me arañan

Vivo todavía en duda

Hasta que la muerte me redima