Levande Begravd - Siebenbürgen

Jag vaknar förskräckt

Ur dunkla drömmars makt

Förblindad av det mörker

Som mig ur min fattning bragt

Blott alltför hastigt sanning

I allra högsta grad

Mig bringar andlös fasa:

Jag är levande begravd

Utan möjlighet att fly

Kistans slutna sfär

Kväljes jag av fuktig jord

I sanning dömd jag är

Ty vem kan höra mina skrik

En dödens serenad…

Den stumma jorden döljer mig

Levande begravd

«…Jag känner slutet nalkas

Med långa tysta kliv

I ensamhet och tomhet

Försmäktar jag — alltjämt vid liv

Mina fingrar blöder

Kistans lock är sönderklöst

Jag önskar blott av döden

Från min fasa bli förlöst…»

Ty varje frihetstanke

Är skoningslöst futil

I gravens mörker dväljes jag

I Dödens domicil

För evig tid min ande

Gravens fjättrar bär

För alltid fast i dödens kval

Levande begravd jag är

me despierto aterrorizado

Del poder de los sueños oscuros

Cegado por la oscuridad

Lo que me sacó de mi alcance

La verdad demasiado apresurada

en un grado muy alto

Me trae horror sin aliento:

estoy enterrado vivo

Sin la oportunidad de escapar

La esfera cerrada del ataúd

Estoy sofocado por la tierra húmeda

Verdaderamente condenado estoy

Porque ¿quién puede oír mis gritos?

Una serenata de muerte…

La tierra muda me esconde

Enterrado vivo

«… siento que se acerca el final

Con largos pasos silenciosos

En la soledad y el vacío

Languidezco - todavía vivo

Mis dedos están sangrando

La tapa del ataúd está rota.

solo deseo la muerte

Redímete de mi horror... »

Por cada pensamiento de libertad

es despiadadamente fútil

Habito en la oscuridad de la tumba

En el domicilio de la Muerte

Por siempre mi espíritu

Los grilletes del oso de la tumba

Atrapado para siempre en la agonía de la muerte

Vivo enterrado estoy