Drakeld - Månegarm

Tronar på bädd så röd

Dömd att evigt vakta

En gång luftens okrönte kung

Nu fjättrad tills tid blir aska

Eld så ren, bränner köttet

Tänder skiljer märg från ben

Sover glömskans

Befriande sömn

Men drömmar ger ej

Honom vila

En strimma av rök

Svart som opal

Blott stoft av det som

Skall komma

Eld så ren, bränner köttet

Tänder skiljer märg från ben

Vakna, sprid dina vingar

Och låt skuggan härska än en gång

Ondsint, förbittrad

Ruvar på hämd

Galen av hunger

Tårar av blod…

Liv skall ge vika för död…

…Och döden skall komma

För ung som för gammal

Och rensa upp landet från mänsklighet

Högt över träden med

Vindar av storm

Ett liv för varje år, vid

Helheims rand

För dagar av pina för

Dagar av sorg

Ett hat är övermäktigt, nu

Ni döden skall dö

Eld så ren, bränner köttet

Tänder skiljer märg från ben

Vakna, sprid dina vingar

Och låt skuggan härska

Än en gång

Trono en la cama tan rojo

Condenado a mirar para siempre

Una vez que el rey sin corona del aire

Ahora encadenado hasta que el tiempo se convierta en cenizas

Fuego tan limpio, quema la carne

Los dientes separan la médula del hueso.

duerme el olvido

Sueño liberador

Pero los sueños no dan

el esta descansando

Una racha de humo

Negro como el ópalo

Solo polvo de que

Vendrá

Fuego tan limpio, quema la carne

Los dientes separan la médula del hueso.

Despierta, extiende tus alas

Y deja que la sombra gobierne una vez más

malicioso, amargo

Prolifera en la venganza

loco por el hambre

Lágrimas de sangre…

La vida debe dar paso a la muerte...

… Y la muerte vendrá

Demasiado joven y demasiado viejo

Y limpiar la tierra de la humanidad

Muy por encima de los árboles con

vientos de tormenta

Una vida para cada año, en

Rand de Helheim

Para días de dolor también

dias de dolor

Un odio es abrumador, ahora

Tu muerte morirá

Fuego tan limpio, quema la carne

Los dientes separan la médula del hueso.

Despierta, extiende tus alas

Y deja que la sombra gobierne

Una vez