Blickar - Kultiration

Såg mig gå förbi utanför hamnmagasinet för en stund sen

Stannade till

Kastade några stenar i vattnet

Under brofästet hade någon skrivit Stick Parasit

Såg mig gå förbi utanför biblioteket

Rådhusesplanaden, korsningen skolgatan

Kom gående med huvudet på sned, det såg lustigt ut

Kanske hade jag gått och strosat vid strandpromenaden

Antagligen tänkte jag

Antagligen har jag gått och funderat

Drömt om Kenya

World Social Forum

Nelson Mandela

Aida Gardagian

Att få möta på Pia, ta en fika

Antagligen

Men mitt i den långsamma gången spratt jag till

Och började springa, jag kutade

Jag kastade mitt hjärta

Jag krossade skyltfönstren

Tills jag lika plötsligt som jag börjat springa

Stannade upp och fortsatte att gå

Hela dagen har jag gått omkring

Samlat ögon i en gammal plåthink

Så många ögon e redan döda, andra lever

Hela dagen har jag gått omkring

Samlat ögon i en gammal plåthink

Våra blickar är det finaste som vi har

Jag bar en trettio år lång sekund på ryggen

Det regnade

Jag ville söka skydd under taken

Men jag höll mig kvar ute i det fallande regnet

Jag såg mig gå bort över järnvägsspåren för en stund sen

Blöt in på bara kroppen

I ena handen höll jag en gammal plåthink

Några minuter stod jag mitt på spåren och lyssnade

Sen var jag utom synhåll

Hela dagen har jag gått omkring

Samlat ögon i en gammal plåthink

Så många ögon e redan döda, andra lever

Hela dagen har jag gått omkring

Samlat ögon i en gammal plåthink

Våra blickar är det finaste som vi har

Me vio pasar frente a la revista Harbour hace un rato.

Detenido

Arrojó algunas piedras al agua

Debajo del soporte del puente, alguien había escrito Stick Parasite

Me vio pasar afuera de la biblioteca

Rådhusesplanaden, el cruce de la calle de la escuela

Ven caminando con la cabeza inclinada, se veía gracioso

Tal vez había estado paseando por el paseo marítimo

probablemente pensé

probablemente he estado pensando

Soñado con Kenia

Foro Social Mundial

Nelson Mandela

aida gardagian

Para conocer a Pia, tomar un café.

Probablemente

Pero en medio de la caminata lenta, salté

Y comencé a correr, me puse en cuclillas

tiré mi corazón

Rompí los escaparates

Hasta que tan de repente como comencé a correr

Se detuvo y siguió caminando

He estado caminando todo el día

Ojos recogidos en un viejo cubo de hojalata

Tantos ojos ya están muertos, otros están vivos

He estado caminando todo el día

Ojos recogidos en un viejo cubo de hojalata

Nuestros ojos son lo mejor que tenemos.

Llevé un segundo de treinta años en mi espalda

Llovió

Quise buscar cobijo bajo los techos

Pero me quedé afuera bajo la lluvia que caía

Me vi caminando por las vías del tren hace un tiempo

Sumérgete solo en el cuerpo

En una mano sostenía un viejo balde de hojalata

Durante unos minutos me paré en medio de las vías y escuché

Entonces yo estaba fuera de la vista

He estado caminando todo el día

Ojos recogidos en un viejo cubo de hojalata

Tantos ojos ya están muertos, otros están vivos

He estado caminando todo el día

Ojos recogidos en un viejo cubo de hojalata

Nuestros ojos son lo mejor que tenemos.