Underbar - Fronda

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben

Men spegeln äter upp det positiva som hon ser

Lämna mig ifred för jag orkar inte mer

Två, fingrar i halsen — hostar upp mina problem

Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende

Lever med en nattsvart känsla så vidrig men

Känns som döden knackar på när man är ensam

Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig

Och pekar ut alla dina fel som ett mönster

Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet

Det känns lite tryggare — världen genom mitt fönster

Har, dåligt med pengar, kan inte följa trenderna

Och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna

Sömnlös, hoppet hoppade av

Första chansen det fick så jag mår botten idag

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Har en farsa som är världens största egoist

Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist

Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss

En ensam fågel som bär på tok för stor kvist

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta

Tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas

Det äter upp mig inifrån, självkänslan

Ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen

Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker

Varför spelar spegeln ett spel mot mig?

Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang?

När kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?

Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött

Ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag

Nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks

Om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar

Då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

En osynlig 17-åring vore allas dröm

Men inte på det sättet det skeppet har gått på grund

Låt mig inte sitta själv idag igen

Låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

Blickarna i korridoren är som knivhugg i låren

Det är sånt som får mig att överväga resan till båren

Tonåren, som skulle vara något bra

Varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel

Det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig ur spel

Det finns ingenting som går upp, allting går ner

Bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev

Vacker som du är, du måste vara som du var

Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

För innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar

Tenía diecisiete años, 45 kilos liviana, piel y huesos.

Pero el espejo se come lo positivo que ella ve

Déjame en paz porque no puedo más

Dos, dedos en la garganta, tosiendo mis problemas

Entonces, escupiendo vergüenza, vive con un enemigo

Sin embargo, vivir con una noche negra sintiéndose tan vil

Se siente como si la muerte golpeara cuando estás solo

Me corté para escapar de ese sentimiento

Imagina una masa de personas reunidas a tu alrededor.

Y señala todas tus fallas como un patrón

Por eso me quedo en casa, me encierro en la habitación

Se siente un poco más seguro: el mundo a través de mi ventana

Tener, poco dinero, no puede seguir las tendencias

Y si no lo haces, la mayoría de los amigos desaparecerán.

Sin dormir, la esperanza cayó

Primera oportunidad que tuve, así que siento el fondo hoy

Bella como eres, debes ser como eras

Difícilmente es tu culpa, así es el mundo hoy

Aprieta ambos puños y concéntrate en algo bueno.

Porque en el fondo saben que están equivocados y tú eres maravilloso

Tener un padre que es el egoísta más grande del mundo

Se enamoró del alcohol, la familia toma el último

Me gustaría decir que me importa un carajo

Un pájaro solitario que lleva una ramita demasiado grande.

Nuestras vidas pueden sentirse vacías y escenificadas

¿Y si ya estamos muertos, aquí en cambio estamos siendo castigados?

Me carcome por dentro la autoestima

Acostado en el respirador tan herido y esperando

La niña positiva ha desaparecido

La mirada está vacía, el capítulo 17 es ba' oscuridad

¿Por qué el espejo está jugando conmigo?

¿Por qué llora la vida, cuando la muerte siempre me sonríe?

¿Cómo debo comportarme en contextos sociales?

¿Cuando el cuerpo entra en pánico y el cerebro quiere tocar en la misma banda?

Odio que me odio a mí mismo, estoy cansado de estar cansado

La soledad me seduce cada día que paso

Bella como eres, debes ser como eras

Difícilmente es tu culpa, así es el mundo hoy

Aprieta ambos puños y concéntrate en algo bueno.

Porque en el fondo saben que están equivocados y tú eres maravilloso

Se siente como el primer día de clases, sí, pero todos los días.

El nerviosismo secuestra mi estómago de un lado a otro

Si pudiera confiar en mí mismo y dejar de buscar respuestas

Entonces tal vez me verías como alguien que era igual de bueno

Una chica invisible de 17 años sería el sueño de todos

Pero no en la forma en que ese barco encalló.

No me dejes sentarme solo hoy otra vez

No me dejes enfrentar mis pensamientos que me siguen a casa

Las miradas en el pasillo son como puñaladas en los muslos

Es el tipo de cosas que me hacen considerar el viaje a la camilla.

La adolescencia, que sería algo bueno

¿Por qué me mueven cuando a los matones se les permite quedarse?

Pero los entiendo, debe ser mi culpa.

Debe ser mi repugnante yo que me deja fuera del juego.

No hay nada que suba, todo baja

Mejor me escabullo en la habitación y escribo mi carta

Bella como eres, debes ser como eras

Difícilmente es tu culpa, así es el mundo hoy

Aprieta ambos puños y concéntrate en algo bueno.

Porque en el fondo saben que están equivocados y tú eres maravilloso