Du har mail - Fronda

YouTube säger att jorden är platt: är världen sjuk?

Jag tappade självförtroende för några år sen och går knappt ut

Kan inte se mig själv i spegeln längre för jag är så jävla ful

Mina toppar är för höga mina dalar är för djupa

Jag tror att känner för på tok mycket, hör jag till dom sinnessjuka?

Jag jämför mig jämt med andra och känner mig förödmjukad

Sen ältar jag samma saker, samma, fast jag bara vill sluta

Du förstår, jag vill vara perfekt men nedvärdera mig själv

Undviker situationer, skräckscenarierna blir min cell

Förställ dig att din fantasi blir gallerförsedd

Och själen skriker: hjälp släpp ut mig, jag blir så rädd

Jag är trött, så trött, men kan inte sova

Jag vill vakna upp, starta om mitt liv i nyutgåva

Ja, ibland vill jag bara dö, men jag vet att jag aldrig vågar

Mitt i en inre storm och mina tankar i livbåtar

Har du också varit där, ja, att du inte vågar?

Har du satt andra i första rummet och nöjt dig som tvåa?

Har du också gjort val som du aldrig kommer förlåta?

Har du varit rädd men spelat tuff, skrattat fast du vill gråta?

Ref

Vi är alla människor i stadskärnorna

Blir det inte mörkt ibland så ser vi aldrig stjärnorna

För vi är lika trasiga i stadskärnorna

Men det är där ljuset kommer in och då vi ser stjärnorna

— du har mail

VERS 2

Tja Fronda, ledsen att jag bombar dig med mail

Men det känns som att du är en av dom få som förstår mig

Jag passar inte in, dagens klimat känns så fejk

Och många reducerar mitt problem till: tonårs-grej

Det är tungt men jag lever med det

Jag tror att jag har missuppfattat mitt egenvärde

Jagar alltid beröm och bekräftelse, för beröm är värde

Bedöm mig snälla så jag vet vad jag är värd, så underlägsen

Ska det alltid vara så här, tomt och meningslöst

Alla flyter planlöst i havet, några få ser en ö

När jag mår riktigt dåligt händer det att jag ber en bön

Annars är jag lite mer som, okej, lev och dö

Svårt att förstå sammanhanget, bara göra, göra sträva, sträva

Bli bättre, bli duktigare, alla får gärna tävla

Dom flesta vill vara som den egenkära stjärnan

Men jag känner mer för den verklighetsnära hjärnan

Ha, idag skrek dom: kolla tjockisen liknar en boll

Där har du en anledning till att jag har svårt att lita på folk

Internet är hårt, det känns som: vi måste skita på nån

Vill inte återuppleva sånt, därför min undvikande roll

Jag är rädd för att släppa in nån nära, jag vet ett tankefel

Samtidigt är lika rädd för ensamhet

Jag tror att mina föräldrar belastade mig med deras problem

Det har rubbat min tillit och jag har fastnat i ängslighet

YouTube dice que la Tierra es plana: ¿Está enfermo el mundo?

Perdí la confianza hace unos años y casi no salgo

Ya no puedo mirarme en el espejo porque soy tan jodidamente feo

Mis alturas son demasiado altas, mis valles son demasiado profundos

Creo que siento demasiado, ¿soy uno de los locos?

Constantemente me comparo con los demás y me siento humillado

Entonces anhelo las mismas cosas, lo mismo, aunque solo quiero parar

Ya ves, quiero ser perfecto pero me desvalorizo

Esquivando situaciones, los escenarios de terror se convierten en mi celda.

Imagina que tu imaginación se enreda

Y el alma grita: ayuda, déjame salir, tengo mucho miedo

Estoy cansado, muy cansado, pero no puedo dormir

Quiero despertar, reiniciar mi vida en nueva edición

Sí, a veces solo quiero morir, pero sé que nunca me atrevo

En medio de una tormenta interior y mis pensamientos en botes salvavidas

¿Tú también has estado ahí, bueno, que no te atreves?

¿Has puesto a los demás primero y te has conformado con el segundo?

¿También has tomado decisiones que nunca perdonarás?

¿Has estado asustado pero has jugado duro, te has reído aunque querías llorar?

Árbitro

Todos somos personas en los centros de las ciudades

Si no oscurece a veces, nunca veremos las estrellas

Porque estamos igual de rotos en los centros de las ciudades

Pero ahí es donde entra la luz y luego vemos las estrellas.

- Tienes un nuevo correo

VERSO 2

Bueno Fronda, perdón por bombardearte con correo.

Pero se siente como si fueras uno de los pocos que me entienden

No encajo, el clima de hoy se siente tan falso

Y muchos reducen mi problema a: cosas de adolescentes

es dificil pero vivo con eso

Creo que he juzgado mal mi autoestima.

Siempre persiguiendo la alabanza y la afirmación, porque la alabanza es valor.

Califícame por favor para saber lo que valgo, tan inferior

¿Debería ser siempre así, vacío y sin sentido?

Todos flotan sin rumbo fijo en el océano, unos pocos ven una isla

Cuando me siento muy mal, sucede que digo una oración

De lo contrario, soy un poco más como, está bien, vive y muere

Difícil de entender el contexto, solo hazlo, esfuérzate, esfuérzate

Mejora, mejora, todos son bienvenidos a competir.

La mayoría de la gente quiere ser como la estrella santurrona

Pero me siento más por el cerebro realista

Ja, hoy gritaron: mira el gordo parece una pelota

Ahí tienes una razón por la que me cuesta confiar en la gente

Internet es difícil, se siente como: tenemos que joder a alguien

No quiero revivir eso, de ahí mi papel de evasión.

Tengo miedo de dejar que alguien se acerque, conozco un error de pensamiento

Al mismo tiempo tiene el mismo miedo a la soledad.

Creo que mis padres me cargaron con sus problemas.

Ha sacudido mi confianza y estoy atrapado en la ansiedad.